Nu är det så där igen. Som jag skrivit förut. Den svindlande känslan av att om jag står stilla för länge så borrar jag hål. Hallå säger de andra runt omkring. Och tittar ned i hålet som jag borrat av egen självrotation. Hej säger jag knappt hörbart nere från hålet.  Tänkte jordfräsa här litegrann. 

Och sen så kan jag passa på att berätta att jag har provat konceptet två smaskiga ostron och en sjudundrande massa drinkar. På fastande mage. Innan ostronen slank ned.  Det gör man bara en gång!

När jag är mig själv igen och slutat snurra ska jag skriva om en svamphelg och andra mer spännande saker men nu har jag liksom inte ro. tror ni det finns en diagnos förresten? Varför varför blir det så här med jämna mellanrum, jag vet att det är mkt att göra just nu men ändååååå.

Detkännssomomdetvorehelt naturligt attskrivasåhär utan att ensskrivaettendamellanrum. Fast nu la jag till ett par.

Följande episod utspelade sig någonstans i Sverige. Personer och platser förblir anonyma.

19 årig tjej ligger i soffan och sover så det snarkar om det ( henne). Hennes kompis sitter käpprak bredvid och tittar på TV. Mamman i familjen ömmar för kompisen och håller henne sällskap. Tittar på Top Model. Ett ansikte fladdrar förbi rutan och mamman säger högt: Vad SÖT hon är!

Nittonåringen i soffan säger klart och tydligt: TACK! Vänder sig om och sover en timme till.

En bildkavalkad serveras så här på morgonen. Vi kan kalla den Summer 2011.

   HAVÄNG och fårskallarna. Innan det stora regnmolnet slukade oss. 

   Knäbäckshusen - bilden gör inte det azurblå havet rättvisa. Det var en magisk dag, sen kom regnet.

   Inte behöver man väl så mycket mer än detta för att servera supergod pizza. Synd att barnen hann krokna innan pizzorna kom, de var hungriga och maten tog en evinnerlig tid.

   Så kröntes sommaren med en fyradagars till Valencia! 

Men alltså. Ciao! Hola! Men hallå? Hur kan man så till den milda grad

bli spansk på bara ett par dagar? 

Det kändes som om jag fattade allting. Men det kanske bara var den vanliga visan i förälskelsens skimmer? Jag menar, här gick jag och kärade ned mig så till den milda grad att hemkomsten kändes avlägsen och jobbig.

Alltså kär i Valencia! Hela jävla staden på en gång. Shopping, paradgator, små gränder, torg, fontäner, goda drinkar, och en beach. Med asmycket vatten och finkornig sand och 26 gradigt vatten, bah!

Utmande mig själv genom att stå mitt i händelsernas centrum. Vips, klaustrofobi borta! Det var liksom bara att svepas med och stå upp till knäna i tomatsörja. Jag talar om den bisarra tomatfestivalen där en hiskelig massa tomater kastas in i staden Bunol som ligger i närheten av Valencia. Mina kollegor insåg ganska snart att det här blir kladdigt och otäckt, kan bli farligt. men då satt jag liksom redan fast i geggan. Det var bara att dra ned mina simglasögon och svepas med. Var flankerad av ett par portugisiska fotbollsspelare, ett gäng brittiska tjejer och en och annan spanjor. Och tomater. Och tomater. Och ännu mer tomater.

Vill ni veta exakt hur det såg ut, sök på La tomatina. Tog nämligen inga bilder själv, allt jag hade på mig inklusive underkläder och skor kastades. Den dusch jag tog på hotellet efteråt var bland den bästa i mitt liv. Men nu kan jag i alla fall klicka JA på "Har varit på La Tomatina".

Bilder kommer senare, från resten av min resa. 

Winnerhorse hjärta Valencia är lika med sant!

En halv gädda

Två fotbollsmatcher

Ett cafeteria ansvar

Femtio svampar

200 ton (överdrift) plommon av bästa sort VICTORIA

En vildsvinsfamilj

Lite nya kläder till två familjemedlemmar

En ny klocka, grön

Stöttning av familjemedlem som varit nedstämd

Lättandens suck över sagda familjemedlems klarsyn och nu lite lättare sinnelag, se punkt 7. 

Japp ungefär så såg den borttynande helgen ut.

Next week - bloggsilencio - ska till Espana en sväng. 

Hasta la vista amigos!

Det första:

Ridande polis åtalas för häst mot folkgrupp.

Håll i er, det blir värre:

Inte bra att somna när man läser, man kan vakna på fel sida.

Det pirrar lite extra. Det är fredag. God mat i lådan och möte i stan. Lön igår.

Tänk jag blir lika happy varje gång. Att jag får lön. Att det är fredag.

Många år var lönen hipp och CSN som happ. Visste aldrig hur det skulle gå ihop än mindre hur mycket som skulle bli över. Men nu, samma summa, varenda månad, in på kontot. Paff, I am happy.

Och eftersom jag aldrig visste, eller periodvis visste speciellt under studietiden med två små barn och skyhöga omkostnader, att det här går aldrig. Jobbade jag extra, på krogen, på cafe, på hemtjänsten. Då försvann fredagsfeelingen. Blev mer som vilkendagärdetnura- feeling.

Men nu är den åter. Jobbar ALDRIG helg!

Happy happy happy.

Igår satte jag dem på ett nervöst prov. Fick inte MVG men ett starkt G, med tanke på hur nära inpå själva ingreppet det var så är jag mycket nöjd.

Det myckna regnandet bör ha resulterat i ett antal svampar tänkte jag. Och det hade det!

Jag SÅG dem.

De rödgula trumpetsvamparna!

Glasönfri svampleterska Check!