Nä, jag vill inte välja mer!

Vakna, upp nu eller trycka på snooze. Välja kläder, kjol eller  byxor, converse, klackar, vita jackan, svarta. Rixfm eller morgonzoo, P3 eller p1. Matlåda, den blå eller vita, äta ute, på indiern, thailändarfen, libanesen eller korvmojjen. Och på jobbet, höger eller vänster, fortsätta, stanna upp, ändra inriktning, börja om, dricka te eller kaffe, med eller utan mjölk, the i påse eller i lösvikt. Öppet eller stängt fönster, gardiner för eller ifrån, persienner, vattna blommorna idag eller nästa vecka. 

?

Är det inte en mänsklig rättighet att få vara velig, att helt enkelt välja att inte välja? 

men det är ju också ett val.

We are trapped. 

När alla andra lägger sig platt i familjen i diverse åkommor som dom delar med varandra, brukar jag stå pall. Mitt immunförsvar är av en annan sort- tur är väl det.

Nu har jag fått en hederlig förkylning med FEBER. Jag konstaterar:

Jag är dålig på att vara sjuk men bra på att sova!

Over and out! Mot kudden.

Är det betessläpp så är det. Klart man tittar på när kossorna släpps ut och i ordets rätta bemärkelse är ystra.

Är det dessutom i min barndomsby på gården där jag tillbringat många år är det en bonus. Jag kommer ihåg hur det var. Glada, fina minnen.

   Åh vad skönt att komma ut. Release me!

   Nämen kom hitåt då, ni sticker åt fel håll ju!

" Du Rosa, jag vet att vi är kossor och borde veta bättre, men ska vi inte ta och stångas lite, så här på premiärdagen!? "

   Fina huset där jag bott. Kärt återseende. Där den gröna rutschbanan står ligger min mest älskvärda katt begraven. Hon fick en son, LInus, dom var supertajta och höll ihop mot lagårdskatterna som var av ett annat släkte.

När kattmamman dog höll vi på med något framför huset och Linus skrek som han aldrig gjort förut. Vi följde efter honom, och han visade oss var kattmamman låg. Precis utanför vedboden. Där hon sen begravdes. Linus var med hela tiden, jamade och strök omkring. När allt var klart gick han tvärs över ängen bakom huset, ut på grusvägen, vände sig om en gång och tittade. Han försvann på det sättet.

Det var för övrigt samma katt som långsamt gick uppför min brors kropp, där han satt utsträckt i soffan, ända upp till näsan och bet honom lite lätt. Efter det att brorsan tittat på Linus och sagt; katter är bra dumma djur.

Nu ska jag skriva ett inlägg som handlar om kroppsuppfattning. Det är ju lika lätt att veta var man börjar ( kanske vid munnen någonstans) som det är svårt att veta var man slutar - själen, auran, huvudet, fötterna.

Som att köra bil. Köra bucklig bil. jag vet inte var den slutar. Men det känns som att den börjar vid ratten ungefär. Och den tar slut där alla bucklor är som flest. Mest till höger. 

Ni vet, det där kritiska som alla brukar ha drag av. När dom ser bilder på sig själva och förfasas. Jag blir nästan alltid glatt överraskad. I mitt inre är jag gigantisk, stor som en elefant. Så när jag ser en bild, på en högst normalfulfin kvinna i 45 års åldern så blir jag liksom glad.

Visst är det väl underligt? Varifrån kommer elefantbilden av mig själv i mitt inre? För jag menar det är ju bara den inre.

Här sitter jag till exempel och skriver på tangentbordet. Ingen svans att sitta på, fingrar som är smalare än elefantens tår och framför allt slipper jag den åbäkiga snabeln som skulle ha legat över alla tangenter och skrivit saker som vn dalkvnaVNkjnbvkswhgvW.  Och usch tänk om jag blivit förkyld. 

Så nu har jag "outat" den fullständiga synen på mig själv. 

Jag och hästar är inte kompatibla. Ska skrivas hästar och jag, sorry. Dom är stora, har stora tänder, hårda hovar och fladdriga läppar. Och jag föstår mig inte på dem helt enkelt.

Idag skulle yngsta dottern rida med klassen. Mamma kan du skjutsa- i et nafs hade jag sagt Ja.

I morse vid framkomsten tillstallet frågade fröken mig med bekymrad min: Hur går det med F:s allergi nu? Allergi tänkte jag, allergi, vilken allergi, har jag en allergisk unge utan att ha märkt det, hjälp barnavårdsnämnden kommer och tar henne. Njae njo det går nog bra. JA, allergin mot hästar, hon har sagt det. 

Sa något i stil med att nä hon är nog bara lite allergisk mot de hårda hovarna och när de kastar med manen och så... 

Åkte därifrån och bad till högre makter om att ungen skulle rida och slippaärva sin mammas noja. 

På eftermiddagen ringde hon bara för att berätta att hon är kär i Abbe som är helt underbar och snäll och len och mjuk. Hästen Abbe. 

Planterat ut alla frön som kommit upp. Vissa i växthuset. Haft elvaårskalas. Ätit middag på stan. Bakat dubbel sats bullar med as mycket smör och vanilj. Sålt dubbel sats bullar och en massa annat - för klassresa. Skjutsat vårystra ungdomar. Konstaterat att puh dom är hemma ( kl 7 på morgonen). Bäddat för två övernattande gäster, i varsitt rum. 

Plockat nässlor. Kokat nässelsoppa. Tvättat en massa tvätt. Lagat mat. Hängt mat, förlåt tvätt.

Klippt av mig håret.

En sån AVKOPPLANDE helg!

Ja så är det sannerligen.

Sladdade hem efter en alltför sen arbetskväll. Ett födelsedagsbarn hemma. Ja ett gubb barn men ändå.

Sprang på asbilliga converse på coop av alla ställen, 399 pix. Det blev ett par bautastora till det stora födelsedagsbarnet och ett par mindre till yngsta dottern.

Väl hemma undrade dottern om det blivit fel på hennes fötter. Mitt blodsocker var vid samma nivå som conversen som provades, nära golvet. Äh sätt på dig dem bara. Jo det kanske kan gå, men dom känns konstiga liksom. Jaha vill du inte ha dem kan jag ge dem till någon annan.

Så där dum var jag som mamma ett bra tag tills jag tittade lite extra. Två högerdojjor, jo man tackar.

Påminner mig om den inte alltför roliga terminen när barnet fått åka i lånade skridskor och äntligen fick ett partpar egna grillor. 

Stora, väl tilltagen storlek. För små. Det bara går inte att få i fötterna. Pjoska inte, dra på dig dem bara. kan inte. 

Gympaläraren räddade stackars barnet efter tredje försöket, och jag tror bestämt att vi tvingat henne åka några varv. Tog ut pappret längst fram. På båda skridskorna.

jag är en mycket dålig mamma!

Idag har jag bloggat i tre år. Mer eller mindre intensivt har jag använt mig av detta forum som ventil ibland, rapportör ibland och oftast bara njutit av att låta orden flöda fritt.

Det har givit mig  mycket mer glädje och vänskap än jag någonsin kunde föreställa mig!

Så om inget oförutsett händer kör vi i ett år till då!

Ha en fin dag ni trogna läsare!