Var på ett seminarium härförleden ( gud vad mossig jag verkar nu!) om pensioner och blev väldigt deppig över att vi kvinnor verkar halka alltmer efter männen, ekonomiskt,  när vi går i pension. Gick direkt efter seminaiet hem till hotellet för att rensa tankarna från vemod.  Passade på att zappa på TV:n - inte var dag man har en egen säng och makten över fjärrkontrollen.

Och vad är det på TV? Jo UTVANDRARNA. Detta sorgliga och vemodiga stycke historia gick rakt in i hjärteroten på mig. Herre gud vilket tidsdokument och sättet det skildras på. Allt är så fult så jämmerligt och eländigt. Till och med skinkan är full med mask, den som Kristina gömt undan på resan med båten över till det förlovade landet. 

Och på något sätt kändes det där med pensionerna ganska likt en X i mississippi. 

Varför åh varför måste jag alltid envisas med att följa ett recept  "nästan". Just do it for f..k sake!Gör precis som det står. Någon annan har provat det och gjort det och skrivit ned det åt dig, f ö l j receptet. Men se det är omöjligt.

Äppelsaften som lät så god blev inte så god. Det var ganska snällt uttryckt, den blev äcklig rent av. För att jag hade blåbär i den. Mmm inte någonstans stod det att man kan blanda ned blåbär i äppelsaften. Ingenstans alls. 

Men jag kommer att dricka den av ilska.

Det där med att improvisera är visst min starka sida. Har funnits med mig hela livet. Som när vi skulle brodera på syslöjden i småskolan. Inte min grej. Valde två bruna fina kaniner som motiv. Tänkte att jag kunde improvisera lite där med. Hoppade över lite varv här och där, kanske lite väl mycket. När jag visade stränga fröken mina kaniner så såg jag själv att det var något fel. Öronen satt nästan på fötterna. 

Min räddare i kanindöden, förlåt kaninnöden blev min klasskompis Lena. Hon broderade helt perfekta kaniner och för det fick hon en ask zoo tror jag. Det var att improvisera det med!

jag har efter 30 års glasögonbärande bestämt mig för att operera ögonen. Inte för att jag är särdeles ful i brillor. Nej för att slippa imma, vill simma och åka skidor utan brillor. Thats it.

Men så är jag nervös inför själva ingreppet.

Och för att jag är lite nervös och eftersom min man känner mig mycket väl ringde jag honom häromdagen, för att söka stöd.

Jag sa: Tänk om dom bara spelar Stewie Wonder i väntrummet och om de istället för de där blåa tofflorna har vita käppar på rad!

Min man: jag måste jobba nu.

Jag igen, nu väldigt ynklig: Om. jag säger OM, då struntar jag i operationen!

Då hade han redan lagt på. 

En helt fantastisk semesterdag är till ända. 

1. Vaknar

2. Somnar om

3. Vaknar, nu med ett illtjut, doktorn dottern doktorn dottern.

4. Framför hela ekipaget och hinner i tid, bilen dottern och jag sladdar in. Fel tid, ni ska vara här vid tvååååå!

5. Besöker gateu, handlar på gateau eller hur fan det stavas. smaskens bakverk, två finfina limpor med hem.

6. Äter frukost och blir så glad äöver det bröd jag köpt att jag proppar i mig en massa bröd.

7. Får putmage. ännu värre. Klappar mig på magen och kollar på mina gympadojjor.

8. Fan vad jag borde. Put putmagjävel! femte månaden eller? Livet är orättvist.

9. Suck och stön och regn och rusk. städar toaletten. Skiter i lunchen, straffar mig för den där jävla putmagen. Prassel, lite smågodis sedan helgen check. För mycket kaffe check. Och nu hallucinerar jag - ser magrutor på alla, till och med på katten som svansar förbi.

10. Jag är en dålig människa med en enormt stor mage. 

11. Är jag verkligen en människa eller kanske ett hängbuksvin? 

12. Nöff för helskotta, jädra gateau!

Så till min kritiska analys för idag. Alla dessa reportage som florerar i media, Nisse gick från X till att bli bonde, Karin tröttnade på X och öppnade bageri.

Downshifta handlar om att hitta sig själv, välja bort storstan för vischan, ytan för innehållet och materialismen för sinnlighet. Okej. Fint som snus det där. Modigt och vågat och man borde och kanske....heja dem! Tänkt på att det ALDRIG är en undersköterska eller en bilmek som downshiftar. Kontentan av det hela blir att du måste vafra upshifted för att kunna downshifta. Dagens ordspråk blir således:  

För dem med deg finns alltid möjlighet att downshifta och öppna bageri!

Till Mynta med flera!

Jag har varit inne på era bloggar och hämtat in vad jag missat över sommaren och skrivit långa kommentarer. ja faktiskt längre kommentarer än vanligt. Väl klar och ganska nöjd säger datamskinsfanskapet att jag angivit fel säkerhetskod. Maj gadd, hur svårt kan det vara?

Antingen har jag haft alldeles för lång semester eller så var det ngt tillfälligt fel på era respektive sidor.

Tjoho, borta liksom, orkar inte skriva det ett andra, och i nämna fall ( Mynta) tredje gång. 

Hej alla glada läsare!

Är hemma som hastigast för att packa om. Nu blir det småland efter en kort sejour till ytterskärgården Stockholm och innan dess var det regniga Österlen. 

Ute i havsbandet mot Åland ligger stugan där jag varit i drygt 30 år. I stugan är det numera så tyst då innehavarna blivit gamla och inte kan gå varken på utedasset eller hantera de vattendunkar med färskvatten som krävs, än mindre lysa upp tillvaron med alla fotogenlampor.

Där vilar nu vemodet. Där finns spåren från en svunnen tid då den nu två meter långa sonen tultade omkring, där hans syter plockade smultron och där jag själv snubblade hem som tonåring. Där var det liv och lust och fest och en jädra massa abborrar.  Nu sopar jag dammtussar stora som vargar, tittar på specerier med sedan länge utgånget datum. När vi först kom dit luktade det samma vemod som det kändes. När vi for hade hela huset tinat upp, till och med klockan ovanför köksdörren började ticka om än med fel tid. Ett hus mår bäst av att man vistas i det!

Apropå tystnad så är ju mellersta dottern fortfarande på Rhodos. Hur hon än gör så märks hon. Den vilda donnan har på senaste tiden arbetat ( innan avfärd) oförtrutet på två jobb och varit hemmavid med en betydligt mer harmonisk och lätt kontemplativ aproach än tidigare. Och hennes bortavaro blir tydlig. Det finns en energi runt den kvinnan ( ja är man 19 så visst fan) som man baske mig kan ta på. Och detta har jag fått erfara i mina tappra försök att uppfostra denna älskvärda, galna och toktroliga individ. Det var med henne i åtanke jag i ett dystert ögonblick förklarade min barnuppfostran på ett kalas för någon: 

Jo du vet, alla principer och alla teorier jag haft om barnuppfostran kan jag lika gärna BRODERA på en bonad och lägga undan i den kökssoffa jag inte har. 

Det har liksom bara varit så att det gäller att hänga med. inte bana väg. Nope, hänga två steg efter.

Men nu är det lugnt som gatan. Och hon är mycket saknad och väldigt välkommen hem! 

Vi åkte till Sveriges södra spets ( nästan)- där skiner sollen alltid och man kan hitta en helt egen strand. Sa jag till min väninna och hennes tre barn. Regnet stod som spön i backen mest hela tiden och kom det någon mittemellan dag med uppehåll så satt alla på stranden, alla, till och med knappt transporterbara och på gränsen till inkontinenta gammelfarfar. 

 Vi for till Skåne där alla, till och med inkontinenta gammelfarfars egen mor intygar; här växer ingenting i skogen, inga blåbär och inga kantareller. 

Väninnan och jag hoppade ystert ut i den skånska skogen. Trallar trots så ihållande regn att det regnar in i min ostängda ficka och det bildas en pöööööl. där tyvärr mobilen ligger.

Den skånska skogen är fin, bok och hassel. Inte ett enda blåbär, men ( och det anade ni va?) vi hittar en hel jävla skog med gula kantareller. Jag har lite olika stadier i skogen, ett när jag hittar lagom mycket, då blir jag tyst, hittar lite mera, trallar högt eller säger oj oj oj.

Den här gången kom jag till stadie tre: hittar ett röstläge som är flera oktaver lägre än min vanliga röst, och den påminner faktiskt lite om min avlägsna släktings. Han var major.

KOM HIT. NU!!! 

Nu är vi hemma safe and sound och kan återigen konstatera att halva blomsterhavet är dött. Här har det inte regnat in i någons ficka minsann.

Och mellersta dottern är på Rhodos. No news are good news.