Vill hyra hus på Österlen i sommar! Mejlar runt till glada stugägare för glatta livet. Dom blir nog glada och förvånade när de ser mitt mejl: Hej jag undrar om ni har några eldiga veckor i sommar?

Som tur var skrev jag inte under med Gryningpyromanen.

Jag har fått flera svar. Den öppna spisen får jag INTE använda :) Skämt åsido - ibland kan det bli kul när man slinter på tangenterna.  

Här ligger vi inte på latsidan inte. Dottern och jag har ropat in en peruk på Tradera. Ny förstås. Hennes hudsjukdom gör ju att hon måste byta frisyr  med hjälp av artificiellt hår. Nu ser vi med spänning fram emot vad som komma skall. 

Och det är ju ganska dråpligt. Håret är en stor del i denna familj. Tar mycket plats kan man säga. yngsta dotterns hår är rött och står rakt ut. Det är dessutom något av det lockigaste hår jag stött på, och svårskött. 

Mannen hade en riktig man tidigare, men nu behöver han inte längre fundera på att toppa sig. Om amn säger så.

Jag har hår, har väl aldrig riktigt tänkt på det mer än som hår. Men det är lockigt, det kan jag se och åt det ljusare hållet. kanske lite grått vad vet jag.

Bytte schampoo för ett tag sedan. Och om jag märkte att jag har hår - svar JA. När jag kom till jobbet med klicketiklackskor och kavaj( nästan) eftersom jag skulle på möte sa min kollega- nämen har du gjort så där? Hur då tänkte jag( spillt igen, eller, helt sant att det hänt två gånger - gått med tröjan ut och in och fram och bak)?

Gjort som hon som pysslar på TV. Åh en snygging tänker jag. Nä du vet hon som pysslar, hon gav upp till slut och lät håret vinna.

Så här! 

Dags att bekännA färg. Här kommer den första sanningen som sitter i mitt kök:

  Kaffe kaffe kaffe. Say no more.

Och den här klappar jag lite på ibland:

Jag lovar att jag hade lågt blodsocker när jag köpte den här. Håller med om de två första påståendena men är mkt reserverad gentemot den tredje. Därför står skylten i tvättstugan. Är ambivalent till om den ska sättas upp och i så fall var? 

I bakgrunden en annan skylt som jag kanskew visar senare.I like plåtskyltar. 

Brödet blev gott i smaken men degigt. Precis som jag var igår då.

Det häringa med livskvalitet och tid kan se lite olika ut. Sladdade hem idag. Slafsade utan enrgi ihop en middag. Åt middagen. tänkte på allt jag ville göra i morse. Nu plötsligt var alla roliga projekt decimerade till en liten ångestklump. Jävla projekt.  Slafsade ihop ett bröd. Strömavbrott. La mig på soffan. Pratade i sömnen. Strömmen kom tillbaka. Försvann igen. kom tillbaka. Glömde brödet. Somnade om. Nu är brödet i ugnen och jag har liksom ingen aning vad övriga familjemedlemmar har gjort ikväll. Jag har bara koll på katten, hon låg på min mage. 

Detta händer ganska sällan, men gör det det så sker det alltid en torsdag.  Aktiv och energisk är man van vid att se mig skrutta runt på väg till mina projekt som en skållad råtta här hemma. Händer då detta som brukar hända de flesta, kanske bara oftare, att man nickar till i soffan - då får man domen: sjuk. Hon måste vara sjuk. Hon ligger ju ned. Alltså sjuk. 

Och jag får mig en tankeställare ( fast om jag tänker tanken fullt ut blir jag stressad) Jag kanske borde tagga ned, downshifta som det så vajjert heter. usch nu blev jag stressad.

Brödet klart, God natt.  

Jag är en civilserad och tänkande människa. Och med åren har jag lärt mig att hålla igen. Och vara mer tillåtande och ödmjuk till och med.

Men på ett område går jag bet. Om någon ägnar sig åt självömkan då växer hornen ut från pannan. Jag ser rött! Det finns få läggningar hos en människa som är så förminskande. Och jag pratar just om självömkan, inte när det är på riktigt.

Det är snipmunnat, ointressant, motsatsen till livsbejakande, det är lite förmer än andra.  Och är det dessutom plutande mun och en halv oktav högre röst än vanligt då är det egotrippat ochb bajstrist!

Men what the fuck - känn inte efter så mycket. Detta är ditt liv, och om du inte tror på live efter detta din enda chans. 

Så ser mina horn ut idag. Imorgon eller ikväll kommer mina horn om snobbism att offentliggöras här på bloggen. Spänningen är olidlig eller hur.....

När min nu 18 åriga dotter och hennes 1,5 år äldre bror var små kunde det precis som idag hända att jag vaknade lite sur. Eller nåja ganska sur. Eller väldigt sur.

En morgon sa min då mkt lilla dotter till sin bror : Mamma verkar ha vaknat på andra sidan idag!

Så sant. Fel sida liksom. Andra sidan. Det kanske är där jag är.

Men snälla kung Bore och fru vinter och alla andra tramsiga namn- det räcker nu. Året ska ha fyra årstider, och jag VET att de allra flesta liksom vill förkorta tiden när ni är i ropet. Lämna över till era efterträdare nu TACK! Och biter ni er kvar för länge blir allt förskjutet och de andra årstiderna får vänta. Det är inte särskilt juste.

Vi vill ha vår nu. Och sen en sjuhelsikes sommar. Nedan så ger jag er lite bilder av hur det kan se ut. Ifall ni glömt.

  Ser ni hur blommorna blommar och att flickan har spring i benen!?

Och blommor av alla  de slag blommar och gräset är grönt. Bara ni ger er av. Ni är välkomna tillbaka nästa år. Men nu behöver vi variation Kung Bore.

Och här ytterligare ett exempel på hur det kan se ut när ni försvunnit. Hur kul tror ni att det är att springa på den här alldeles barfota när ni fortfarande är kvar? Varken kul eller skönt. HEJ DÅ!