jag vill va friii som en fågel. Se på luffarn som går här på vägen... tillsammans med Rasmus.

Ibland häcklar min man mig. Säger att jag inte alls går på vägen med Rasmus utan jag har ett kontrollbehov och är jag fågel sitter jag i bur.

Äre konstigt att den häringa homo sapiens likt många andra utvecklat ett kontrollbehov ? Nope. 

Så jävla mycket grusväg och pinne med ett bylte på längst ut är det väl inte. inte heller så däringa värst mycket man tar dagen som den kommer och släntrar lite oplanerat fram på vägen. 

Det haglade idag. Så onödigt med hagel. Så onödigt med kyla. Eller osexigt för att utrycka mig modernt.

Jag är så GLAD. Idag pratade vi skönhet runt lunchbordet. Högt och lågt, stort och smått. Någon "har gjort brösten" en annan ska göra.

Hepp, liksom bara så där. Märkligt. Hon som ska göra fastnade i en tidning där det stod- bli snygg efter 45.

Då sa jag; varför ens försöka om man inte var snygg innan 45?

Jag säger som det står på IKEAkatalogens framsida; DET ÄR INSIDAN SOM RÄKNAS.

Jag är stolt över att inte vara det minsta fåfäng. Gör jag någon gång ett litet försök att piffa upp mig,  känns det fel. Som när jag häromdagen cyklade ned på stan, vi skulle äta middag ute. Drog på mig lite läppstift. Kände det som om här kommer  först ett par röda läppar, sen kommer resten. På cykel.  Det torkades bort ögonaböj.

Och ibland kan man liksom hejda sig en stund, kolla på någon i ens närhet( jag vet vem det är vid namn, men ni har säkert en liknande bekant) och tänka- rackarns vad hon är snygg. och bli lite lumpig liksom - vips degradera sig själv till den där som klipper sig alldeles för sällan, har olika strumpor och maska på tajtsen( fast högt upp så att det inte syns). Ja, man får lite skäggvårtor typ.

Men jag har slutat ta in dessa hjärnspöken, motar bort dem och säger schas och tänker; gud vad det måste kosta tid och pengar att upprätthålla den där fräschören. Och tänker istället: Här går en som bryr sig lagom mycket. För mig.

Så har det varit Valborg. Föräldraängslan är över. Middag  med vänner här hemma. fint och lugnt. Och idag värsta fyndet - utförsäljning av blommor, det blev bellis rosa perenn och petunior i massor. För en femma styck kan man ju inte låta bli att ändra sina trädgårsplaner!

Och yngsta dottern fick se eld och grilla marshmallows över eld. Hörde henne prata med sin kompis:

Va, kan man HETA Valborg sa kompisen. Jag upplyste min dottern om det inför helgen. Kompisen fortsatte med en suck - och jag som trodde det var en brasa.

Mmm jag VET säger dottern, stackars henne.

I helgen var det fest i dagarna tre. Yngsta fyller år, det ska firas. Sen fyllde mellandottern år ett par dagar efter det och skulle naturligtvis firas.

Blev lite full i skratt. Gick bakåt i bloggen och läste om hennes 17 årsdag som var ganska lik hennes 18 årsdag som också var lik hennes 19 årsdag.

Denna unge har ju fostrat sig själv, på eget kanske inte så lätt för de grånande gråtande föräldrarnas sätt. Men om facit är hennes vänner så har hon lyckats. Utöver att hon är en särdeles egensinnig invid - lyckats,  och stark som få - lyckats så har hon även en skara människor runtomkring sig som verkligen bereder henne glädje. 

Jag talar av egen erfarenhet när jag säger att man många gånger måste liksom växa in sig i sin egensinnighet. Det som var jobbigt för att man var annorlunda, tänkte annorlunda och bara var annorlunda under uppväxten blir när man är vuxen bara en tillgång. Och hon är redan där! 

shit vad bra och som kronan på verket kom det idag en ny peruk inropad på auktion på nätet. Som ett bättre klädesplagg. 

Nåväl. Festen förlöpte som alla andra fester till hennes ära. med en ändring, jag gick inte och la mig. jag var vaken nästan to the bitter end då fåglarna kvittrade iikapp med grannarna ( som inte kvittrade) som hämtade posten.

Sen var det ryggläge och påskmust och faktiskt lite ågren hela dagen efter. men så var det liksom bara att ta sig ur sin lilla självömkan och ta fram glasen igen för då kom ju släkten. Men dom stannade bara en liten stund. 

Det kan vara mellandotterns ledord i livet. Och det är så hon lever sitt liv. Det går upp och ned och kringelikrokigt och som mamma kan jag bara konstatera att det är kul.

Häromveckan kom det hem en polisanmälan. På en borttappad vara. Skriven på torr kanslisvenska. 

Försvunnet föremål: en peruk, brunhårig med lugg. Försvann den XX någonstans mellan kl XX och XX. Anmälaren anger att den försvann någonstans mellan Mörby Centrum och Odenplan. Bla bla bla. 

Men det löste sig. peruken återfanns nedstoppad ie n väninnas väska. 

Thats my daughter!

Köpt en egen maskin. Jomantackar. en maskin som man tar bort gamla tapeter med. Med hjälp av ånga.

Kallar den för ajsomfan maskinen hädanefter. 

Tjena haren,

Du kan väl komma förbi sen. Du behöver inte bry dig om att ta med dig godis. Nuförtiden är påsarna så gigantiska så att när barnen bara tar lite i påsen är det ändå långt mer än när jag var liten. Då var det små små påsar i papper som gällde. Och jag kunde ändå vika ned kanten.

Men du kan väl ge mig ett handtag. Jag håller på att ånga ned gamla tapeter. Jag har bränt mig massor på ångan, jag sitter i en obekväm ställning och jag tjoar till övriga familjemedlemmar att det går så bra!

De vet inte ens att jag tycker det är skittrist och att det gör ont på flera ställen. 

Förresten haren. När jag nu läser mitt inlägg inser jag att du kanske ska ta med dig en psykolog till mig, eller kanske kanske en mer hjälpsam familj?

Idag fick vi tillökning! Nu måste vi bygga ut huset. Den är så fin. Stor och svartoch blank.

Weber One Touch Silver ( grill) blev direkt en älskad familjemedlem här hemma hos oss.

Välkommen!