Direktlänk till inlägg 7 maj 2012
Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte genast fick ur mig irritationen skulle huvudet ploppa ut och landa på mannen rakt över bordet. Det skulle ju bli lite konstig stämning då. Om jag satt där helt huvudlös. Jag klandrar Monthy Pythons gäng för att jag måste få dessa illustrationer på hjärnan.
HAn insinuerade och var allmänt bitter, målade in mig i ett hörn och ställde retoriska frågor. Jag sa till slut: Om jag svarar ja på din fråga, vad ska du göra med resultatet. mummmel mummel till svar. Om jag svarar nej på din fråga, vad ska du då göra med svaret? Detta är ren avrättning och om du ska fortsätta så går jag härifrån.
Oj, tog du det så?
Och det här är intressant, så kränkt var jag att jag inte bara svalde vad han sa utan hörde mig själv säga; hur fan tror du annars att jag skulle ta det? Kan jag verkligen ha misstolkat dig i en hel timme?!
Den tystnad som sedan lägrade sig var lika kompakt som mörkret i Sverige på natten i december. Sen kom det där som liksom inte ingick i planen som för övrigt inte alls var en plan utan bara något jävligt spontant. Tårarna. vad är det med oss kvinnor, att det kommer tårar som på beställning.
Jag hade då rakt inte beställt några tårar utan arbetade frenetiskt bort dem. Och lyckades.
Sen tog mötet slut. Alla var nog glada att det var slut. Även om vi gaskade upp oss sista minuterna.
Så ovan var jag till sinne och lekamen över ett sånt överdåd av irritation att hela eftermiddagen var som ett enda töcken. Men sen fick jag träningsvärk. I benen av alla ställen. En mycket mycket intressant erfarenhet som jag inte vill vara utan.
Hej bloggen och dess tappra läsare! Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...
Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra. Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...
Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning. En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....
Läste om Shanti R:s uppväxt. Och att han har svårt att se sig själv som vuxen. Insikten om att ungdomsåren är över börjar så sakteliga sjunka in. Två av barnen får rösta. Ett tecken på åldrande. Jag är en sucker för listor. Ett tec...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|