Min värsta ( bästa) utegångstid var på 80 talet. Jag rörde mig fritt i Stockholms nattliv på tiden det var helt OK att röka inne. Den skrala ekonomin till trots så var det emellanåt ett ganska itensivt uteliv. Man lärde sig koderna. Man blev nästan stammis. Träffade människor ute som man aldrig annars såg, visste inte var dom bodde än mindre vad de hade för jobb. Minnet är selektivt och tiden har gått, men det var en snäll, vimsig, fnissig och rolig tid där allt kunde hända. 

Var ute igår. Helt nykter, eftersom jag skulle köra hem ( vuxenpoäng i mängder!). Satt och åt på ett av stamställena där det begav sig, på den tiden som man fick röka inne. Hade full överblick över baren.   Tittade noga. Såg alla vimsiga, fnissiga unga tjejer. Med höga klackar och..... förstorade läppar. Helt sant såg jag så många glansiga munnar som pumpats upp att jag både blev förbluffad och ställd och mest av allt ledsen. 

På väg till damernas hann jag reflektera över att stället var sig så likt. Precis som jag mindes det när det begav sig. Tänkte på människor från förr, ja kön till toan var lång som vanligt. Konstaterade att många passerat revy, och sannolikheten för att träffa på någon från den tiden skulle vara minimal. Dessutom, avslutade jag mitt resonemang, skulle vi vara så förändrade att vi i så fall inte ens skulle känna igen varandra. Skönt tänkte jag. 

Hör mitt namn, det är ovanligt, så jag reagerar. Framför mig står glada Carina! Från tiden då vi hängde i baren och drack vitt vin med fruktsoda, rökte marlboro och fnissade. Carina, som kände igen mig! Åh vilket kärt återseende. Vi ska ses igen, under andra former, och lägre ljudnivå.

Koderna ja, dem har man väl glömt, men kan kanske, om man nu skulle vilja, lära sig de nya. Minns att jag blev bjuden på drinkar lite ibland, speciellt bra var det om ekonomin  egentligen inte tillät utgång.  Idag blir jag helt ställd om någon försöker bjuda mig. Beroende på dagsform och okej då beroende på berusning brukar jag faktiskt säga: Om jag nu tar den här drinken av dig förväntar du dig någor i gengäld? prata går bra, men du måste ha något intressant att säga, dessutom högt för jag är lomhörd och gift. Dansa går bra, men inte pardans. 

Detta säger jag liksom bara för att blotta att jag inte längre kan koderna. Många gånger möts kommentaren av gapflabb och en bra början till samtal. På hög nivå ! Dessutom vägrar jag i mitt nu vuxna liv stå och lyssna på ointressant dynga bara för att någon frågar om jag vill ha en drink. No obligations liksom. Och nu låter det ju som att jag står där med min djupa urringning vampigt och våpigt på samma gång och väntar på att någon ska köpa drinkar åt mig hela tiden, typ varje kväll. Det är FEL. jag tackar ju oftast nej eftersom jag har bilen med mig :)

Och det har hänt att vederbörande blivit stött. Då kan man ju verkligen snacka om att jag på riktigt inte förstått koderna.