Ok, ikväll tittade vi också. Eller jag.

På schlagerfestivalen. Andra chansen. 

Det har hänt något. Barnen röstar på bananen. Andra på barfotamannen med ett dunkelt förflutet och en förtrollande karisma.  Hör säkert ihop.

Det som är så uppfriskande är att ju mer "etablissemanget" tjoar att det är katastrof, att vissa inte har på scenen att göra, desto fler röster strömmar in. Jag tror att denna polemik lett till att människor som aldrig sett skådespelet tidigare manas till att titta för första gången.

Länge var ju Schlagerfestivalen det enda musikprogram vi hade. I alla fall nästan. Nu har vi ju Idol och digillo och så ska det låta och Sveriges bästa röst eller vad allt nu heter. Därför har glitterorkestern och hela arrangemanget Schlagerfestivalen fört en tynande tillvaro, kan jag tänka mig.  

Jag menar, samma nunor år ut och år in, Björkman och Pling och vissa av artisterna. Samma glättiga fåra.  Vad röstarna säger; FÖRNYA ER. Det är dags för er att kliva av.

Det är faktiskt lite av en civil olydnad, här kommer svenska folket och säger fuck off, vi röstar som vi vill, oavsett vad som sägs.  Det är jättehäftigt och något jag saknat i Sverige!

Vem vet, snart kanske vi får se de svenska bönderna göra som de franska, lassa ur en massa dynga direkt från flaken på sina traktorer framför Rosenbad, om de är missnöjda med något politiskt beslut. 

Snart bär det av igen.  Till Österrike. En vecka kvar. Känns helt okej liksom. 

Och när vi kommer hem igen hoppas jag att det börjar bli dags för lite mer TRÄDGÅRD ( terapi) 

Det är spännande med människor. Visst är det?!

Befinner mig just nu i ett mellanland, en slags halvfredad zon.  Det gäller de egna avkommorna  som på ett besynnerligt vis börjar komma ikapp en. Har jag degraderat? Nä, de har vuxit.

Äldsta sonen är ju inte längre hemmaboende. Han hör numera till Österlen. Sen vet vi ju inte om det är för gott.  Mest gäller detta inlägg mellandottern som faktiskt snart blir 20 år. 

En vild vild katt. Har hon varit. Vi snackar dåtid. Nu bor här en lugn och harmonisk tjej som flera helger i rad bara varit hemma. Ensam emd mamma och pappa och lillasyster. Hon är sjuk? Hon är ledsen? Dunderkalaset inställt, eller hon blev portad? 

NEJ! Hon börjar bli vuxen.  En tänkande, självständig och självklar individ.  Förbaskat trevlig. Gränserna blir utsmetade. Det är skönt och fascinerande.  Jag är alltid hennes mamma och  barnen mina barn. 

Nu planerar vi en sushimiddag. TILLSAMMANS. Hon och jag och våra kompisar. ( ja några av mina och några av hennes alltså).

Thats happiness.