Njae plötsligt vet jag inte. Men vänt har det gjort.

Efter att ha varit en förvirrad rökare och helt oförvirrad ickerökare växelvis i mängde med år kom det plötsligt över mig. Det här går ju inte. Jag måste bestämma mig. Så jag bestämde mig för att: nu är jag en rökare. Det kändes så där faktiskt. Till en bröjan kändes det bra.  Men sen började jag liksom lukta illa. Dessutom blev det dyrt. Och röksuget kom över mig i de mest olämpliga situationer. Jag styrde det inte riktigt som jag ville.

Så några dagar innan nyår bestämde jag mig för att det inte var kul längre. Sa i stort sett ingenting mer än till mig själv. Nu räcker det. För gott. Nu är jag för evigt över på andra sidan linjen; ickerökarnas skara.

I morgon är det fem veckor sedan. Piece of cake. Det är inte ens svårt och jag känner mig FRI! Duktig, väldoftande, hälsosam, javisst, men mest av allt känner jag mig FRI! Börjar nu fas två. Ska aldrig mer börja. Jo tidigare gånger har jag tänkt uppehåll. Men nu är det slut för gott.

För att slippa den hemska framtidsvisionen att slå in. Jag hänger helt oformlig ( hemskt fet helt enkelt) i en gaffeltruck, jag körs omkring på trucken hängandes i någon ställning. Jag suckar; ack ja, det var ju olyckligt det här, men jag slutade i alla fall röka. Ja hon slutade i alla fall röka säger truckchaffisen.

För att den visionen nu inte ska slå in i framtiden så har jag börjat promenera på kvällarna.

Kolla vilka vackra vyer det blev på promenaden i helgen.