Jag står inte ut. Med melodifestivalen. Men har kommit på ett knep. Jag lyssnar bara. Tittar inte. för det är precis det som är knepigt. Det är så glossy glossy liksom.

Je suis ledsen och melankolisk för övrigt. Känner mig som ET i diket. Hudlös och gråtmild. Och slut på energi och slut på det mesta.

Dessa perioder kommer. För vissa lite oftare, för andra mer sällan.  Trot eller  ej, men här har ni en som sällan deppar ihop. Har en slags glad underton i det mesta. Så när jag blir ledsen och inte är på topp som nu måste jag f ö r k l a r a att jag är just det.  Känns så där måste jag erkänna. Men familjen tittar och lyssnar och fattar nog lika lite som jag. 

sånt är det, till tonerna av Danny nu.