Ibland vet ni går jag i spinn. Inte så där litet som en mygga, int ens som en humla, nä nu snackar vi helikopterdimension på mitt spinn.

I januari föddes plan ett. Jag ska göra ett TV program- jag har hunnit ringa till en kändis, jora känd från TV och prata honom lomhörd. Det gjorde jag och han med, med den äran.

Nu ska här produceras en långfilm också, och kanske en bok, först bok sen långfilm, eller kanske en kortare variant av film, i alla fall en novell. Den finns i mit thuvud. Jag VET den.

Å den tredje planen är hemsk skoj. Innehåller mycket vatten.

För er som inte känner mig så väl: jag deklarerar, jag betalar mina räknignar, har kredit på banken och visitkort.

det känns viktigt att rada upp denna information eftersom det ger mig en normalitetsstämpel. Om ni vet det innan så kan det andra "spinnet" landa i något kreativitetsfack kanske, ge mig en intressantare framtoning.

Min familj lyssnar och kommer med hummande bifall ibland. För dessa projekt kommer och går.  Men dom är härdade. Jag känner det liksom på mig. Att de bara lyssnar till hälften och ställer följdfrågor mest för min skull tror jag. Det är väl det som är kärlek kanske. 

Måtte jag inte ha bränt deras vilja till kreativitet i båda ändar. För det vill jag inte. Man måste våga. Även med huvudet. För rätt var det är så blir det ett sjuhelsikes lyckokast- Någon gång smäller det. 

Alltså vilken tekniskt fantastisk tid vi får vara med om. Vilken utveckling!

Jag har en "app" alltså en applikation på min telefon alldeles gratis som gör att jag kan hålla koll på exakt hur långt jag går under mina promenader. Men hallå. Jag kan alltså om jag vill sätta upp mål för hur många kilometer jag ska gå.  Om den bara visste vad den får mig att vilja lite mer, gå lite längre, komma igång. Komma ut. Runkeeper <3 Winnerhorse är lika med sant. Och tvärt om!

Och så min trogna vän Wordfeud så gör mig så inihelvete glad och engagerad ibland. Thanks! 

Alltså om allt var som på Facebook så skulle det ju vara som att spela the sims. In real life.  Jag vill påpeka att FB är kul. Jag har kontakt med många från svunna tider. Jag är nöjd med att veta lite lagom om dem jag känner. 

Den där lagoma linjen är allt bra tunn. och den ligger i betraktarens öga.

Men jag måste få säga det här. Om en kompis precis blivit opererad. gastric bypass, varför i hela friden får han för sig att vi andra vill SE ( jo han stånkade upp kameramobilen i rätt läge där han låg alldeles nyopererad och STOR) hans kompresser. På magen Yuk! usch. jag kunde inte äta efter den åsynen. Och den var ju där liksom.

Å en annan ikväll, en väninna vars make överraskade henne med bubbel och bad ( bubbel där med) och tända ljus och allt vad det var. Det var gulligt och fint och gud vilken lycklig kvinna med en så fantastisk man känsla, men det var PRIVAT. Kändes inte heller bra. Som att jag smygtittade liksom. Nä så kunde jag inte äta då heller för jag kände mig ertappad. 

Å det var kanske bra. Känner mig nämligen lite lönnfet och misslyckad. det ska jag genast lägga ut på facebook :)