Jag skulle vilja göra en gigantisk garnlampa. Min pappa gjorde en på 70 talet, ni vet, lim och garn runt en ballong ellersom i hans fall en gigantisk boll. Badrummet blev verkstaden för tillverklningen av den  gigantiska lampan.

Som blev kortlivad i all sin prakt. Dörrhålet var liksom inte anpassat efter designen på lamphelvetet. Den blev bucklig.

Min pappa skulle laga min brorsas shorts. Nemas problemas. Låna farmors symaskin. Brorsan blev glad och försökte förtvivlat få på sig brallorna. Utan att lyckas. Pappa hade liksom sytt ihop dem, i benet. Det vänstra.

Min mamma var erkänd sömmerska. Handarbetar som en annan helyllemormor. Knixar lite med pinnarna och vips kommer det ut en raggsocka. Eller en tröja.

Mina gener kommer från pappa. Helt klart. Bäst att jag håller mig på kontoret idag och inte fullföljer mina tankemässiga utsvävningar i skapande verksamhet- många gånger kommer dessa orealistiska tankar över mig när jag besökt andra bloggar, bland annat Persiljas och Myntas. Jag dreglar och  blundar hårt och tänker: jag kan, jag kan, jag kan. Men jag stannar här under min korkek och sliter med mitt jobb istället. Thats life.