Hemma igen. Om än något motvilligt. Men hemma. Det var underbart men kort. Sa hej till Miami och en del av karibien.

På en av öarna - St Marteens skulle jag träffa en kompis som är bosatt där sedan många år. Är man inte van vid det karibiska, det tar ett tag, så kan man bli fullkomligt skräckslagen bara av att åka taxi. Men jag behöll lugnet minsann.

Mitt i den myllrande färgglada storstan skulle jag ta taxi till andra sidan ön och där träffa min kompis Carina från Sverige. Med mig i bagaget hade jag hennes favoritpålägg Svennes kaviar. 

Hoppade resolut in i en gul taxibil med en kvinnlig förare. Som var mycket trevlig och som hette Nancy. Nancy dolde sina enorma dreads i en väl anpassad huvudbonad som fastnade i taket hela tiden. Den var hög. men inte hon hoppas jag.

I Nancys bil var allt lagat med silvertejp, detta internationellt erkända Universallagningsmedel. Och plastic padding. Kommer ni ihåg? 

Efter att ha sniglat fram mellan alla människor så öppnades plötsligt båda bakdörrarna. Jag sa hej,  men kunde bara nicka eftersom nancy bett mig hålla i Taxiskylten ( med båda händerna) då den ramlade av när jag gick in i bilen. 

Dom i baksätet, en kvinna och två män, var bleka och svettiga. Sa i stort sett inte ett ord, mer än adressen till hotellet ( av den lyxigare sorten). Jag försökte verkligen prata där bakom min stora taxiskylt som jag höll upp så snällt. Inte ett ord. Nancy teaterviskade till mig: theeey aaaaare from Russia yeee noo. ( Karisbisk engelska är underbar!). 

Sen pratade vi vidare, hon om sitt liv på ön, om bostadspriser och famiöjeförhållanden och väder och skatter och scouter. Yooo are f   rom Sweeeden ey? Yes mam, from Sweden.

Då vaknade baksätesåkarna och det blev full fart på dem, det lät ungefär så här: pertovskiskanovskidadasebovskadoskido Schweitsky.   Dom pratade och skrattade och jag fick liksom för mig att dom pratade om mig, och om Nancy. Började snea till där bakom taxiskylten och tyckte mig förstå att de på ryska gjorde narr av oss.  

När dom klev av, framför lyxhotellet, eller innan, sa jag och blängde på dem samtidigt: Schweitsky da!  Jag måste ha sagt det precis rätt för de såg skamsna ut och babblade med mig ända fram till foajen. jag satt bara där vackert bakom taxiskylten och hummade ett intelligent da da da da. 

Nancy!

Här ser man delar av Nancy. 

På denna strand var jag med om något mycket ovanligt. Följde en stingrocka modell större. Länge. Plötsligt börjar den jaga en fisk som hoppar upp ovanför vattenytan och rockan hänger på! Helt grymt. Och läskigt. 

Gissa vad detta föreställer? Det är inuti fartyget vid kryssade med.