Så mycket i ens känsloregister handlar om besvikelser. Och besvikelserna handlar om förväntningar. Om jag förväntar mig både det ena och det andra och inte får nånting blir jag besviken och muttrar sannolikt i mina egna ögon sammanbitet och kontrollerat: det blev bara inte som jag tänkt mig.

Det handlar om upplevelser. Vi ska vara en helg på landet. Åh myspys tänker jag och den första jag möter är svärmor. Inte så mycket myspys. Mer pys. Om ens det.

Tänkt på det. Nästan allt handlar om att man skapar sig en bild av ett skeende som inte blir som man tänkt sig, besvikelsen tar olika uttryck. Även i de fall när man faktiskt inte kan skylla på någon annan. Solsemestern i hällande regn kan ju ingen rå för. Men lik förbaskat, själva benämningen SOLsemester ger en ju associationer till annat än regn.

Därför har jag sedan ganska lång tid utarbetat en strategi i livet att jag i den mån jag kan inte förväntar mig någonting. Det går bra, men det är svårt och jag måste hela tiden påminna mig själv om att inte fara iväg i det som kan sluta i återvändsgränden besvikelse och ovälkommen känsloyttring. Nu kan ju även eller kanske speciellt Winnerhorse fela :)

Det har gått så långt att jag är glad över att jag kommer ur sängen varje dag. Tänka sig, jag kom till jobbet idag med. Det yngsta barnet kom i tid till skolan, hon har borstat tänderna till och med.

Varje månad - nämen en lön! Och räkningarna hann vi betala. Blommorna överlever och i år kom vi till och med över en fin gran till jul.

Man har massor att vara glad över. Saker som blev bättre än vad man trodde från början.

Det har jag tänkt på, bland annat.

Jomenvisst.

Här ser ni en som har fått utmärkelsen Master (or Goddess) of Nyårslöften. Bäst att avlägga en hel hord, så att åtminstone några uppfylls. Dessuotm; en del löften infriar jag redan innan de avläggs, för att prova liksom.

Jag är redan oerhört stolt över mig själv. Det första löftet ATT SLUTA RÖKA, provade jag på redan innan det avlades. Två dagar innan nyårsafton. Även om jag inte rökt mycket så har jag varit beroende. Nu så, tuggar infernaliskt äckliga tuggummin istället, men vill inte röka längre. Det är dumt och farligt.  

Ett annat är att vara mer i nuet. Har en tendens att liksom vara längre fram hela tiden. När jag öppnar potatispåsen är jag redan vid moset. Som en liknelse. Det äe helt okej, men sannerligen inte kul för min omgivning. VARA MER HÄR OCH NU.

Bli mer social. Ha flera middagar och bruncher och kalas och fester. För det är KUL. Och  det kan det ju faktiskt leda till sidoeffekten att man har turen att bli bjuden tillbaka.

Spara mera pengar. Säkert skittrist, marterialistsvin, tänker du nu. Men jag ahr en drömresa som jag vill göra och landet ligger fasansfullt långt borta och jag vill gärna ta med mig familjen, så det gäller att spara.

Jag har gett mig den på att fatta hur den lilla kamerans alla finesser fungerar. Så en stor del av nyår gick ut på att lurpassa på fyrverkerierna och ha ratten inställd på symbolen för raketer och fyrverkeriet och sen fota helt på måfå, 

För man såg inget genom all rök. Men kolla!

Och en till:

Nu hoppas jag att 2012 blir som ett enda stort fyrverkeri!