Denna julefrid. denna förbannade helylle julefrid med tingel å tangel och en gran som luktar skog fast vi bor i ett hus av tegel. Jag klarar liksom inte av den. tur att den är kort annars skulle flera än den närmaste familjen inse att hela jag är en stor julbluff.

Dessutom blev jag varse i år att jag liksom irriterar mig på alla. Fan vad många vi är! Tillvänjningen vid att några flyttat hemifrån går blixtsnabbt, trust me. Å mycket paket, å papper, å mat och DISK!

Åh snart är det som vanligt igen. 

Samtidigt skäms jag lite. Känner mig lumpen liksom. Kunde ju kompensera den där allergin mot familyoverload med att åtminstone vara snygg, det sket sig. Koka fantastisk knäck, dont mention the war. Begripa vad det handlar om, fattar inte ett jota.

Istället skyller jag på PMS ( obefintlig)  och förnedrar mig så pass att jag skyller på min barndom. Vi var dåliga på att fira jul. Nä ingen misär, inte ens den snaskiga detaljen kan jag krydda med. Nä, bara usla på det. Mamma här å pappa där, på ett annat ställe.

Sen, och detta är avgörande, gick min bror bort i samband med julen för en hemsk massa år sedan. och det mina vänner var ju som spiken i för vår lilla familj. 

Men det verkar vara den värsta av synder: att inte njuta, inte tindra, inte längta till utan ifrån den däringa JULEN!

Men på påsken skulle ni se mig.......