Hej,

Just nu är jag inne i en period av mycket jobb och en massa dåligt samvete. Alltid detta dåliga samvete.

Vi är allt bra taskiga mot oss själva, eller hus? Man radar upp en massa vänne roch bekanta och liksom suger musten ur dem. Om man med must menar att när jag tänker på dem så tänker jag alla bra saker som de hinner prioritera. 

På Kerstin som verkligen är med sina barn.

På carro som alltid är ute och går.

På AC som alltid är i sitt fina huse i Närke. 

På han som alltid tränar, på henne som har ett hem som luktar Ajax....

Men det finns en baksida. Kerstin kanske inte tar tid för sig själv, hon kanske har skitiga strumpor och mögligt bröd. 

Carro kanske betalar räkningarna lite för sent

AC kanske prioriterar stugan framför bilen som inte håller en enda besiktning. 

Vad jag menar att vi alla suger i oss det där som sticker i ögonen, inte av avundjuka utan av dåligt samvete. För att jag tror att alla andra hinner så mycket mer och prioriterar så himla mycket bättre i det häringa livspusslet med saknade bitar.

Å så där håller vi på. 

 Och jag har dåligt samvete för att bloggen blivit trist och egotrippad och allmänt pladdrig och för att jag fortfarande har trogna läsare. 

Over and out, back soon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....