Så till min kritiska analys för idag. Alla dessa reportage som florerar i media, Nisse gick från X till att bli bonde, Karin tröttnade på X och öppnade bageri.

Downshifta handlar om att hitta sig själv, välja bort storstan för vischan, ytan för innehållet och materialismen för sinnlighet. Okej. Fint som snus det där. Modigt och vågat och man borde och kanske....heja dem! Tänkt på att det ALDRIG är en undersköterska eller en bilmek som downshiftar. Kontentan av det hela blir att du måste vafra upshifted för att kunna downshifta. Dagens ordspråk blir således:  

För dem med deg finns alltid möjlighet att downshifta och öppna bageri!

Till Mynta med flera!

Jag har varit inne på era bloggar och hämtat in vad jag missat över sommaren och skrivit långa kommentarer. ja faktiskt längre kommentarer än vanligt. Väl klar och ganska nöjd säger datamskinsfanskapet att jag angivit fel säkerhetskod. Maj gadd, hur svårt kan det vara?

Antingen har jag haft alldeles för lång semester eller så var det ngt tillfälligt fel på era respektive sidor.

Tjoho, borta liksom, orkar inte skriva det ett andra, och i nämna fall ( Mynta) tredje gång. 

Hej alla glada läsare!

Är hemma som hastigast för att packa om. Nu blir det småland efter en kort sejour till ytterskärgården Stockholm och innan dess var det regniga Österlen. 

Ute i havsbandet mot Åland ligger stugan där jag varit i drygt 30 år. I stugan är det numera så tyst då innehavarna blivit gamla och inte kan gå varken på utedasset eller hantera de vattendunkar med färskvatten som krävs, än mindre lysa upp tillvaron med alla fotogenlampor.

Där vilar nu vemodet. Där finns spåren från en svunnen tid då den nu två meter långa sonen tultade omkring, där hans syter plockade smultron och där jag själv snubblade hem som tonåring. Där var det liv och lust och fest och en jädra massa abborrar.  Nu sopar jag dammtussar stora som vargar, tittar på specerier med sedan länge utgånget datum. När vi först kom dit luktade det samma vemod som det kändes. När vi for hade hela huset tinat upp, till och med klockan ovanför köksdörren började ticka om än med fel tid. Ett hus mår bäst av att man vistas i det!

Apropå tystnad så är ju mellersta dottern fortfarande på Rhodos. Hur hon än gör så märks hon. Den vilda donnan har på senaste tiden arbetat ( innan avfärd) oförtrutet på två jobb och varit hemmavid med en betydligt mer harmonisk och lätt kontemplativ aproach än tidigare. Och hennes bortavaro blir tydlig. Det finns en energi runt den kvinnan ( ja är man 19 så visst fan) som man baske mig kan ta på. Och detta har jag fått erfara i mina tappra försök att uppfostra denna älskvärda, galna och toktroliga individ. Det var med henne i åtanke jag i ett dystert ögonblick förklarade min barnuppfostran på ett kalas för någon: 

Jo du vet, alla principer och alla teorier jag haft om barnuppfostran kan jag lika gärna BRODERA på en bonad och lägga undan i den kökssoffa jag inte har. 

Det har liksom bara varit så att det gäller att hänga med. inte bana väg. Nope, hänga två steg efter.

Men nu är det lugnt som gatan. Och hon är mycket saknad och väldigt välkommen hem!