Jag har ett grymt komihåg. Kanske inte för viktiga saker, men hallelujah här har ni en vandrande källa till allsköns onödigt vetande. Det bara fastnar liksom.

Och mina första minnen härrör långt tillbaka i tiden.

På den tid när mina föräldrar fortfarande var gifta ( de skilde sig året då jag skulle fylla tre) bodde vi allaihop på landet i ett stort hus. Till huset kom en massa olika varubilar. Jag minns en speciellt. Gubben bakom disken i varubilen hade alltid keps och blåställ på sig. kallt var det också och på golvet låg det trasmattor. Innandömet var uppbyggt precis som en liten ambulerande mataffär, i miniatyr.

Det var snö. Jag minns att jag schavade ( alltså gick med svårighet)  fram, försökte skynda mig fram till bilen och minns faktiskt hur svårt det var att kravla sig upp. Förmodligen tultade jag fram på trasmattan. Jag minns belöningen, en Zoo tablettask.

Min bror som är några år äldre säger att jag omöjligt kan minnas detta. men jag gör det. Och har av flera invigda som var med på den tiden fått återberättat för mig att min minnesbild stämmer överens med verkligheten. Spooky.

Minnet kanske är selektivt. För vissa människor i min grundskoleklass är som bortsvepta i ett töcken, sannolikt beroende på  dold mobbing.  Återträff är som att gå på vilken fest som helst. Jag minns dem inte. Men dom minns mej. Spooky igen.

 

Baronessan

22 augusti 2011 21:32

Så härligt med ett sånt minne. Själv väntar jag på att min "riktiga" ålderdom ska infalla och ge mig alla bilder från förr. Kanske livet var ett helvete eftersom jag minns så dåligt. Jag var ju så in i attans blyg när jag var liten så jag kanske blundade hela tiden ;)

http://viskning.blogspot.com

Winner Horse

23 augusti 2011 10:05

Men kanske kan öva upp det? Utan att behöva bli gammal. Jag minns mkt via dofter som för övrigt är det starkaste minnet. av alla sinnen menar jag.

Blyg ja, join the club.

 

Shirouz

23 augusti 2011 18:45

Oj! Du har bättre minne än vad jag har :) Och när du nämner varubilarna som for omkring, så minns jag varubilarna som kom till min sommarby, fast jag var äldre, det konstigaste är att jag nästan kan känna hur det luktade inuti dem, det är inte utan att jag undrar om man kan ha ett luktminne också? Och nu menar jag inte som Proust när han tuggade i sig kakor, utan mer genom att man minns saker från förr? Det måste jag grunna på...

http://ulvstrumpa.blogspot.com

Winner Horse

23 augusti 2011 18:52

Shirouz- du behöver inte grunna. Jag vill inte verka bessewisseraktig men jag vet att det är det starkaste minnet. Synminne har vi och hörsel och synminne, men det starkaste av dem alla är just luktminnet. Jag skriver detta utan brillor, opererade ögonen igår, fascinerande och nu surrealistiskt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....