I mitt jobb får vi ibland som oftast inbjudningar till allt möjligt. Det minglas och närverkas. oftast hinner jag varken tacka ja eller nej förrän någon yster kollega redan gjort det.

Så jag stretar vidare. På kammaren.

Men häromdagen damp det ned en inbjudan som jag kände att det här är MIN inbjudan. Jag behövde inte ens kämpa. Ingen annan var intresserad.

Vad sägs om en heldagsutflykt till en fiskesjö med inplanterade fiskar och garanterad napp?

Kan det bli bättre.

Det var en skön stämning redan på bussen. casual, kind of. Och jag trodde jag skulle vara i minoritetmen  befinner mig i en buss med bara tjejer!

Väl framme har även den andra bussen anlänt, Jägarna here we come. Har inte sett så många rutiga skjortor, grönajägarbyxor med vassa knivar, svindyr fiskeutrustning, termosar och gröna pallar på länge. Eller förlåt, det har jag aldrig sett så många av på samma ställe förr.

Nu börjar det bli på riktigt kände jag där jag stod och solade mot en vacker björk. Kändes i luften. Startskott, kategorier, invägning, regler.

En cigg där i solen, mmmm. En öl. En kaffe.

Vi fomerade oss och bildade en tjejbrygga. Fem glada deltagare längst ut. Näckrosor, lite kask, lite öl, lite kast. Napp! och napp igen. Jubel och hysteri, panik och hur fan ska vi göra nu, hjälp.

Och napp igen och napp igen och napp igen och napp igen och napp igen.

Bröt mot alla regler som finns, skrek och skrålade och skrattade och sjöng. Hittade till och med en egen trubadur som stod på bryggan med oss och kompade våra fantastiska insatser.

Vår brygga drog gemensamt upp 11 fiskar. De allra flesta av märket regnbåge. Ska bli gott att grilla ikväll!

En oförglömlig, verkligen oförglömlig mingeldag!

Det är något med barn som sjunger. Jag blir alldeles gråtmild. Ikväll höll jag mig - för dotterns skull. Hon bad mig om det  innan. Skämmigt liksom.

Där står hon elva år gammal i omaka strumpor och converse inför publiken och sjunger loss. Inte en min för mycket, ingen rörelse. Hon sjunger helt enkelt. Så befriande att se och höra. För tänk på all mimik och rörelser som kommer till senare. Bara att titta på vilken artist som helst.

Nu blir det snart middag, sen nanna kudden. Tidig kväll.

Vädrets påverkan är stor. Jag blir alldeles vimmelkantig när vädret slår om, säger tanten.

Premiärbadat. premiär haft studentkalas för mellersta flickan. Tjoho.

Mat och prat och fina människor i en aldrig sinande ström. Och huvudpersonen kom indrällande sist av alla i en finfin sportbil modell jättedyr utan tak, och chauffören ville INTE ha nybakade studenter som var fulla med öl efter att ha åkt flak. Så  studentskan kom hem iklädd endast frottehandduk!

Men efter en dusch så kom hon igång igen. och fin peruk hade hon skaffat sig en dag tidigare.   

Vilda flickan var först ut på trappan. I fina lånade högklackade skor. Snubblade ut.  men var strålande glad. ingen är förvånad att hon var först ut. Ingen är förvånad att hon liksom snubblade till, och ingen i hela världen är förvånad att hon sprang vidare strålande leende.

För så är det. Med henne i det häringa livet. Och nu har hon redan börjat jobba. På två jobb.

Igår var en sällsamt lycklig dag. Det var en mycket bra dag till och med. Ni vet de där dagarna där man skulle kunna mumla I am blessed om man man var lagd och det hållet och pratade det språket.

Så tänkte jag hela dagen igår. Snälla vackra tankar om livets förunderlighet och min egen tacksamhet. Utan att tillbe någon Gud. bara så där i största allmänhet.

Och idag, VÄRSTA NACKSPÄRREN!

Man undrar ju faktiskt vad som är orsak och verkan i det här!!!

Kändes som om denna ledighet var mkt behövd, mycket varm och faktiskt mycket innehållsrik och lugn. 

Det vattnades, både med nya slangen och i munnen.  Åt egna paprikor och närstuderade det där rangliga som sägs bli gurkor i växthuset. Ska visst få till en melon också om det vill sig.

Ledigheten kröntes ju av svenska flaggans dag, bet bekvämligheten i svansen och sa hej då till gurkusling och make i nämnd ordning.

Åkte till Skansen! jag är som en magnet mot de där härliga husen som nu stod öppna med en livs levande guide som skulle kunna berätta allt och lite till. Men sällskapet ville liksom annorlunda. Mest ville det vilda djur och sockervadd.

En bildkavalkad:

Här var det nog inte så himla fett på sin tid.

Om trappsteg kunde tala ( helst innan Skansens tid)

Tala är silver- tiga är guld.

Just det - Sveriges nationaldag! Svenskare än svenskt.

Här sitter en livs levande drottning utan krona. Jag är den okrönta drottningen av tusenmiljarders projekt och kan också kvala in på baronessan av tusen järn i elden.

Är man ledig ett par dagar så kan man ligga i en hängmatta. man kan läsa. Vila.

Man kan också köpa en ny trudelutt till trädgårdsslangen och bli så jävla glad över att ha en slang och inte en vattenkanna längre att man vattnar hela trädgården och provar alla finesser på munstycket ( mist, center, shower etc). Och eftersom slangen är lite slarvigt monterad hoppar den ur lite då och då och man blir blöt och känner sig som  attackerad av en ilsken kobra.

Och när man ändå håller på kan man spruta lite på fasaden, på sternarna och på trädäcket. Och eftersom man på trädäcket börjar känna sig väldigt ( eftersom det gjordes sist) blöt om sina barfotafötter kan man komma på att kliva i ett par träskor.

Och göra århundradets vurpa på det blöta trädäcket. Inte en sån här liten oj jag snubblade till lite. När vi snackar benen rakt upp, träskor som flyger all världens väg och en baksida av en kropp som får ta ett plötsligt och oplanerat störtdyk.

Och jag ska inte berätta om hur jag målade om halva vardagsrummet efter min vådliga utomhusaktivitet när jag insåg faran i att vistas utomhus. Gick in.  Det blev inte så där värst bra. Undrar vad morgondagen innehåller? 

Fridens liljor! Ta det lugnt ni som kan, its a blessing!