Igår kväll utspelade sig ett sjödrama, ett hästdrama en alldeles sagolikt vacker kväll. Bara så där - en sketen tisdag.

Min väninna Johanna har fått en båt som ligger nedanför oss i vassen. Och har man nu fått en båt är det liksom en lite mer charmig och gisten sak än ett modernt och blankt flytetyg.

Vi var tre glada damer som klev i båten. Den ena med middagsmatsäck och alla tre med svampkorgar.  

Puttade ut oss från vassen. Johanna lite sammanbiten, tittade förstulet på Archimedes pentamotorn från 60 talet. Tryckte på lite knappar och skruvade lite här och där och spottade i näven och sa: japp, går det så går det annars får vi ro!

Johanna försökte lite försiktigt dra igång oss - men var lite för vek och snäll och inte så där knyckig.

Den blir sur och vi blir sura tänkte jag och erbjöd mig mina tjänster. Det här med att dra igång motorer är liksom min grej, både sunkiga gräsklippare och båt motorer från 60talet.

 Tog ett rejält tag, drog första gången - ingenting. Andra gången hoppade vi igång med ett ryck.

Nu föll det sig liksom så att jag var koncentrerad på att få igång oss, och bara det. Johanna satt i aktern och tredje väninnan i mitten. Vi hade liksom fören mot land och innan vi visste ordet av hade vi så oflärdfullt det går forcerat en liten vassrugge och hamnat uppe på land. Jag klandrade båten, vafan gör DEN? Johanna  klandrade nog mig och AC satt som en pinne i mitten och såg bara förvånad ut. En kvart innan hade fjärden varit full av båtar, och ett par badgäster fem meter ifrån oss.

Men när vi hamnade i vassen var det helt folktomt. När Johanna tittade upp från aktern där vid motorn var hon fullständigt nersmetad med svart jox i ansiktet. Då brast det,  vi skrattade så att måsarna kom av sig, så att vattnet steg och hästarna gnäggade. Vi hjälpte till och med the global warming på traven tror jag.

Nåväl nytt försök, denna gång längre ut i fjärden, nu med fören pekandes utåt mot slutdestionationen. Och nu gick det bättre.

Kantarellerna lyste - med sin frånvaro. Däremot kom en häst från den stora klungan och nosade i våra korgar. I min korg stannade den extra länge. Tittade upp på mig, och kastade mulen ned igen. Jag tyckte att det gick bra. När han sedan var färdig gick han efter mig. Jag pratade med honom och skyllde på honom för att han ätit upp alla kantareller och att det fanns minsann mkt mer för honom att äta som häst än för mig som homo sapiens på denna öde ö.

Vi lade oss på en klippa och avnjöt solnedgången och naturens magi. Ibland är livet allt bra fint.

 

Shirouz

29 juni 2011 18:58

En kantarellhäst, minsann! :D
Lite avundsjuk blir jag på att du klarar av att rycka i gång motorer, jag är ständigt osams med bensinmonstret som jag ibland måste använda i torpet när det inte är mänskligt med handjagaren.
Men nu har jag kommit på ett knep, tror jag. Jag ställler gräsklipparen på asfalt och så rycker jag och svär. Är inte säker på om det är det plana underlaget eller mina svordomar som gör susen, dock..

http://ulvstrumpa.blogspot.com

 

AC

29 juni 2011 22:12

och bokens titel blir "Tre kvinnor och en båt"

Winner Horse

29 juni 2011 23:24

så sant! Efter den strapatsrika kvällen skulle det baske mig vara möjligt om hästen satt i båten...
jag skrattar forfarande och idag undrade städerskan på jobbet vad jag hade i mina skor. det låg likaom en massa spår av vass runt mig. ny skrattattack.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....