firre uppäten - check!

Över till något helt annat. Läste på en bloggkompis sida om det personliga rummet.

Alla har vi olika sfärer för när det känns bekvämt eller obekvämt. Om någon kommer för nära, vad menar man egentligen med det?   Jag brukar se den fysiska integriteten som ett staket. En del har murar långt ut, andra har knappt märkbara pinnar vid fotknölarna om ens det.

Vad beror det på, vad avgör hur ens staket ser ut?

Mitt staket går långt ut, är inte så högt men är skrymmande. En kollega till mig hade en helt annan uppfattning än jag om när hon kom för nära. Till sist sa jag till henne att kommer du för nära så kan jag inte höra vad du säger. jag blir svettig, känner mig trängd och skulle gärna vilja putta till dig vänligt men bestämt. 

Vi gjorde ett test. jag satt kvar och hon backade, här? Nej, to close sa jag. Men här då? tveksamt sa jag. Till slut hittade vi avståndet som var perfekt. 

och det är dessutom så finurligt att, eftersom jag nu blottade mig inför henne och hon accepterade, att jag kom på att det är lite olika varje dag. 

Sen är det intressant att man kan ha fysisk integritet men var ganska öppen i sinnet och om sin person.  Det är som vore det två separata sfärer. 

Visst är det spännande??? och jag måste ge min kollega en eloge för att hon var så förstående. Efter det att hon begripit hörde  jag faktiskt också vad hon sa, när hon inte längre stod mitt i mitt ansikte och pratade. 

I mitt jobb får vi ibland som oftast inbjudningar till allt möjligt. Det minglas och närverkas. oftast hinner jag varken tacka ja eller nej förrän någon yster kollega redan gjort det.

Så jag stretar vidare. På kammaren.

Men häromdagen damp det ned en inbjudan som jag kände att det här är MIN inbjudan. Jag behövde inte ens kämpa. Ingen annan var intresserad.

Vad sägs om en heldagsutflykt till en fiskesjö med inplanterade fiskar och garanterad napp?

Kan det bli bättre.

Det var en skön stämning redan på bussen. casual, kind of. Och jag trodde jag skulle vara i minoritetmen  befinner mig i en buss med bara tjejer!

Väl framme har även den andra bussen anlänt, Jägarna here we come. Har inte sett så många rutiga skjortor, grönajägarbyxor med vassa knivar, svindyr fiskeutrustning, termosar och gröna pallar på länge. Eller förlåt, det har jag aldrig sett så många av på samma ställe förr.

Nu börjar det bli på riktigt kände jag där jag stod och solade mot en vacker björk. Kändes i luften. Startskott, kategorier, invägning, regler.

En cigg där i solen, mmmm. En öl. En kaffe.

Vi fomerade oss och bildade en tjejbrygga. Fem glada deltagare längst ut. Näckrosor, lite kask, lite öl, lite kast. Napp! och napp igen. Jubel och hysteri, panik och hur fan ska vi göra nu, hjälp.

Och napp igen och napp igen och napp igen och napp igen och napp igen.

Bröt mot alla regler som finns, skrek och skrålade och skrattade och sjöng. Hittade till och med en egen trubadur som stod på bryggan med oss och kompade våra fantastiska insatser.

Vår brygga drog gemensamt upp 11 fiskar. De allra flesta av märket regnbåge. Ska bli gott att grilla ikväll!

En oförglömlig, verkligen oförglömlig mingeldag!