Det är något med barn som sjunger. Jag blir alldeles gråtmild. Ikväll höll jag mig - för dotterns skull. Hon bad mig om det  innan. Skämmigt liksom.

Där står hon elva år gammal i omaka strumpor och converse inför publiken och sjunger loss. Inte en min för mycket, ingen rörelse. Hon sjunger helt enkelt. Så befriande att se och höra. För tänk på all mimik och rörelser som kommer till senare. Bara att titta på vilken artist som helst.

Nu blir det snart middag, sen nanna kudden. Tidig kväll.

Vädrets påverkan är stor. Jag blir alldeles vimmelkantig när vädret slår om, säger tanten.