Alla inlägg under juni 2011
Hej på er glada. Om det är tyst här några dagar beror det på att jag är på Gotland. Almedalen vet ni.
I will be back before you know it :)
Det sjödrama som utspelade sig för ett par dagar sedan och som jag bloggade om här fortsätter.
Nu inte längre på sjön. men på land.
Vår särdeles timida städerska här på jobbet undrade med förvånad men lite skyggt ifrågsättande min vad det var under och runt mitt skrivbord. Det var små små bitar vass som liksom kilat fast sig inuti mina skor. Som när jag klafsade runt här på jobbet envisades med att ramla ur och till sist bli en fin liten vasshög.
Jag gav mig i kast med att försöka förklara , emn tappade liksom bort mig. Hon indikerade med hela kroppen att hon inte förstod vad jag varit med om än mindre vad det hade med "gräset" på kontoret att göra.
Nu är det uppborstat och klart, men leendet består.
Alltså vilka kvällar vi kan njuta av så här års! En snabb resa hem efter jobbet , svida om, handduken nedpackad, ett telefonsamtal och sen sitta på en klippa och bara snacka och läsa och bada. Se solen dala ned så sakteliga.
Så lätt det blir sommartid. Dessutom känns det så där härligt bra att utnyttja lite av det som vi faktiskt betalar lite mer för. Jag menar, närheten till vattnet gör att bostaden är lite dyrare än om den låg i myggdungen i inlandet. Och då bör man ju i alla fall utnyttja mervärdet. Ta ett kvällsdopp extra.
Sen känns det ännu lite bättre om man, eftersom man betalar lite för det också, utnyttjar utbudet i den stora hufvudstaden. Men det blir allt för sällan. När det görs förstår man mervärdet och det högre priset. Faktiskt.
Igår kväll utspelade sig ett sjödrama, ett hästdrama en alldeles sagolikt vacker kväll. Bara så där - en sketen tisdag.
Min väninna Johanna har fått en båt som ligger nedanför oss i vassen. Och har man nu fått en båt är det liksom en lite mer charmig och gisten sak än ett modernt och blankt flytetyg.
Vi var tre glada damer som klev i båten. Den ena med middagsmatsäck och alla tre med svampkorgar.
Puttade ut oss från vassen. Johanna lite sammanbiten, tittade förstulet på Archimedes pentamotorn från 60 talet. Tryckte på lite knappar och skruvade lite här och där och spottade i näven och sa: japp, går det så går det annars får vi ro!
Johanna försökte lite försiktigt dra igång oss - men var lite för vek och snäll och inte så där knyckig.
Den blir sur och vi blir sura tänkte jag och erbjöd mig mina tjänster. Det här med att dra igång motorer är liksom min grej, både sunkiga gräsklippare och båt motorer från 60talet.
Tog ett rejält tag, drog första gången - ingenting. Andra gången hoppade vi igång med ett ryck.
Nu föll det sig liksom så att jag var koncentrerad på att få igång oss, och bara det. Johanna satt i aktern och tredje väninnan i mitten. Vi hade liksom fören mot land och innan vi visste ordet av hade vi så oflärdfullt det går forcerat en liten vassrugge och hamnat uppe på land. Jag klandrade båten, vafan gör DEN? Johanna klandrade nog mig och AC satt som en pinne i mitten och såg bara förvånad ut. En kvart innan hade fjärden varit full av båtar, och ett par badgäster fem meter ifrån oss.
Men när vi hamnade i vassen var det helt folktomt. När Johanna tittade upp från aktern där vid motorn var hon fullständigt nersmetad med svart jox i ansiktet. Då brast det, vi skrattade så att måsarna kom av sig, så att vattnet steg och hästarna gnäggade. Vi hjälpte till och med the global warming på traven tror jag.
Nåväl nytt försök, denna gång längre ut i fjärden, nu med fören pekandes utåt mot slutdestionationen. Och nu gick det bättre.
Kantarellerna lyste - med sin frånvaro. Däremot kom en häst från den stora klungan och nosade i våra korgar. I min korg stannade den extra länge. Tittade upp på mig, och kastade mulen ned igen. Jag tyckte att det gick bra. När han sedan var färdig gick han efter mig. Jag pratade med honom och skyllde på honom för att han ätit upp alla kantareller och att det fanns minsann mkt mer för honom att äta som häst än för mig som homo sapiens på denna öde ö.
Vi lade oss på en klippa och avnjöt solnedgången och naturens magi. Ibland är livet allt bra fint.
Önskar alla tappra och glada en
Glad och lagom blöt midsommar!
Galaxer i mina braxer!
Its that kind of a day.
Ilar vidare, nej rusar vidare. Inte stanna inte stanna. GASA!
Its that kind of day - om jag läser ord som downshifta och yoga och meditera exploderar jag i en kaskad av - hur fan ska jag hinna det!
I galopp - er winnerhorse
Tjoho, vi lär bli självförsörjande på grönsaker i sommar.
SQUASHEN - på god väg, flera "frukter" på gång.
TOMATERNA blommar för fullt
BASILIKAN växer och frodas.
MELON plantan blommar för fullt
PAPRIKAN - redan skördat en omgång
GURKAN har flera gurkor som hänger, blommor och blad frodas. Idag läste jag på lappen. Gurkplantan ska bli 2 till 3 meter! Herregud.
I övrigt blir det alltid fel från det att jag sätter frön på tillväxt inne tills dess de kommer ned i jorden utomhus där de ska vara.
Blandar krukor med lappar och lappar med krukor.
Så även i år. Det som skulle bli marktäckare med svarta blommor blir till synes något helt annat. Mycket mycket högre växter tar fart och skjuter i höjden. Ska bli spännande att se. Och nu undrar jag var de svarta marktäckarna tog vägen.
Önskar er en skön söndag!
firre uppäten - check!
Över till något helt annat. Läste på en bloggkompis sida om det personliga rummet.
Alla har vi olika sfärer för när det känns bekvämt eller obekvämt. Om någon kommer för nära, vad menar man egentligen med det? Jag brukar se den fysiska integriteten som ett staket. En del har murar långt ut, andra har knappt märkbara pinnar vid fotknölarna om ens det.
Vad beror det på, vad avgör hur ens staket ser ut?
Mitt staket går långt ut, är inte så högt men är skrymmande. En kollega till mig hade en helt annan uppfattning än jag om när hon kom för nära. Till sist sa jag till henne att kommer du för nära så kan jag inte höra vad du säger. jag blir svettig, känner mig trängd och skulle gärna vilja putta till dig vänligt men bestämt.
Vi gjorde ett test. jag satt kvar och hon backade, här? Nej, to close sa jag. Men här då? tveksamt sa jag. Till slut hittade vi avståndet som var perfekt.
och det är dessutom så finurligt att, eftersom jag nu blottade mig inför henne och hon accepterade, att jag kom på att det är lite olika varje dag.
Sen är det intressant att man kan ha fysisk integritet men var ganska öppen i sinnet och om sin person. Det är som vore det två separata sfärer.
Visst är det spännande??? och jag måste ge min kollega en eloge för att hon var så förstående. Efter det att hon begripit hörde jag faktiskt också vad hon sa, när hon inte längre stod mitt i mitt ansikte och pratade.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 | 8 | 9 |
10 |
11 |
12 | |||
13 |
14 |
15 | 16 |
17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 | 30 | ||||||
|