Satt på ett mkt långt och intressant föredrag om att prestera härförleden. Kunnig karl.  Mycket information blev det. En liten passus, mitt i, mer som en slags pausmusik utbrister karln.

Passionen drabbar var och en, men resten, det långa (livs)förhållandet är ett aktivt val. Och ett arbete.

Schmack det kändes där och då som om jag letat i hela mitt vuxna liv efter precis den formuleringen. TACK!

Nä, jag vill inte välja mer!

Vakna, upp nu eller trycka på snooze. Välja kläder, kjol eller  byxor, converse, klackar, vita jackan, svarta. Rixfm eller morgonzoo, P3 eller p1. Matlåda, den blå eller vita, äta ute, på indiern, thailändarfen, libanesen eller korvmojjen. Och på jobbet, höger eller vänster, fortsätta, stanna upp, ändra inriktning, börja om, dricka te eller kaffe, med eller utan mjölk, the i påse eller i lösvikt. Öppet eller stängt fönster, gardiner för eller ifrån, persienner, vattna blommorna idag eller nästa vecka. 

?

Är det inte en mänsklig rättighet att få vara velig, att helt enkelt välja att inte välja? 

men det är ju också ett val.

We are trapped.