Jag och hästar är inte kompatibla. Ska skrivas hästar och jag, sorry. Dom är stora, har stora tänder, hårda hovar och fladdriga läppar. Och jag föstår mig inte på dem helt enkelt.

Idag skulle yngsta dottern rida med klassen. Mamma kan du skjutsa- i et nafs hade jag sagt Ja.

I morse vid framkomsten tillstallet frågade fröken mig med bekymrad min: Hur går det med F:s allergi nu? Allergi tänkte jag, allergi, vilken allergi, har jag en allergisk unge utan att ha märkt det, hjälp barnavårdsnämnden kommer och tar henne. Njae njo det går nog bra. JA, allergin mot hästar, hon har sagt det. 

Sa något i stil med att nä hon är nog bara lite allergisk mot de hårda hovarna och när de kastar med manen och så... 

Åkte därifrån och bad till högre makter om att ungen skulle rida och slippaärva sin mammas noja. 

På eftermiddagen ringde hon bara för att berätta att hon är kär i Abbe som är helt underbar och snäll och len och mjuk. Hästen Abbe.