jag vill va friii som en fågel. Se på luffarn som går här på vägen... tillsammans med Rasmus.

Ibland häcklar min man mig. Säger att jag inte alls går på vägen med Rasmus utan jag har ett kontrollbehov och är jag fågel sitter jag i bur.

Äre konstigt att den häringa homo sapiens likt många andra utvecklat ett kontrollbehov ? Nope. 

Så jävla mycket grusväg och pinne med ett bylte på längst ut är det väl inte. inte heller så däringa värst mycket man tar dagen som den kommer och släntrar lite oplanerat fram på vägen. 

Det haglade idag. Så onödigt med hagel. Så onödigt med kyla. Eller osexigt för att utrycka mig modernt.

Jag är så GLAD. Idag pratade vi skönhet runt lunchbordet. Högt och lågt, stort och smått. Någon "har gjort brösten" en annan ska göra.

Hepp, liksom bara så där. Märkligt. Hon som ska göra fastnade i en tidning där det stod- bli snygg efter 45.

Då sa jag; varför ens försöka om man inte var snygg innan 45?

Jag säger som det står på IKEAkatalogens framsida; DET ÄR INSIDAN SOM RÄKNAS.

Jag är stolt över att inte vara det minsta fåfäng. Gör jag någon gång ett litet försök att piffa upp mig,  känns det fel. Som när jag häromdagen cyklade ned på stan, vi skulle äta middag ute. Drog på mig lite läppstift. Kände det som om här kommer  först ett par röda läppar, sen kommer resten. På cykel.  Det torkades bort ögonaböj.

Och ibland kan man liksom hejda sig en stund, kolla på någon i ens närhet( jag vet vem det är vid namn, men ni har säkert en liknande bekant) och tänka- rackarns vad hon är snygg. och bli lite lumpig liksom - vips degradera sig själv till den där som klipper sig alldeles för sällan, har olika strumpor och maska på tajtsen( fast högt upp så att det inte syns). Ja, man får lite skäggvårtor typ.

Men jag har slutat ta in dessa hjärnspöken, motar bort dem och säger schas och tänker; gud vad det måste kosta tid och pengar att upprätthålla den där fräschören. Och tänker istället: Här går en som bryr sig lagom mycket. För mig.