Det häringa med livskvalitet och tid kan se lite olika ut. Sladdade hem idag. Slafsade utan enrgi ihop en middag. Åt middagen. tänkte på allt jag ville göra i morse. Nu plötsligt var alla roliga projekt decimerade till en liten ångestklump. Jävla projekt.  Slafsade ihop ett bröd. Strömavbrott. La mig på soffan. Pratade i sömnen. Strömmen kom tillbaka. Försvann igen. kom tillbaka. Glömde brödet. Somnade om. Nu är brödet i ugnen och jag har liksom ingen aning vad övriga familjemedlemmar har gjort ikväll. Jag har bara koll på katten, hon låg på min mage. 

Detta händer ganska sällan, men gör det det så sker det alltid en torsdag.  Aktiv och energisk är man van vid att se mig skrutta runt på väg till mina projekt som en skållad råtta här hemma. Händer då detta som brukar hända de flesta, kanske bara oftare, att man nickar till i soffan - då får man domen: sjuk. Hon måste vara sjuk. Hon ligger ju ned. Alltså sjuk. 

Och jag får mig en tankeställare ( fast om jag tänker tanken fullt ut blir jag stressad) Jag kanske borde tagga ned, downshifta som det så vajjert heter. usch nu blev jag stressad.

Brödet klart, God natt.