Lika bra att fortsätta medan jag ändå håller på. Sen kanske det går långt mellan varven. Nu har jag ju ett uppdämt behov av att blogga.

Milstolpe- tjoho. Mellersta dottern har haft sin skiva med skolan på tema film. Det är väl så man gör nu.

Skitgod mat och en finfin inblick i hennes liv. Är så glad att jag kunde och fick vara med. Inte alla som bjöd in sin mamma kan jag säga.

Och alla som inte kunde,  inte hann, blev sjuka, prioriterade annat, låg i lumpen eller helt enkelt inte ville - dom fattades liksom inte. För alla som var där med henne, de som kom fattade precis som jag - detta är en milstolpe! Det är inte kvantitet käraste dotter, det är kvalitet som räknas i längden!

Men nu är du ju vuxen så det fattar du ju själv.  :)

När jag var yngre var det boots partaj och live and let die som gällde. Lystet tittade jag framåt - det däringa vuxenlivet verkar väl ganska spännande.

Man kan ha hus, och en katt kan man ha, fast inkomst ( nu brukade jag få något skimrande över ögonen)!

Nu är man där. Hus check, katt(er) check, fast inkomst check.

Och nu fick jag något skimrande över ögonen när jag tänker att man faktiskt kan kombinera.  Bootsen är på plats. Partaj kan jag fixa. Live and let die är det enda som går bort.

Vilken bra dag, vilken bra tanke!