Yngsta dottern brukar ha makt över teven fram tills dess det är dags att gå och lägga sig för henne. Hon älskar alla vem tar vem program så tio år hon är. Bonde söker fru är förevigt förknippat med hennes replik för ett par år sen när de hade en homosexuell bonde och en tjej med för första gången.

Efter första programmet utbrast hon: men vad är det här, kan pojkar gifta sig med pojkar och varför finns det tjejbönder för! jag vill att det ska vara som vanligt buhuuuu!

Igår var det faktiskt min tur. Vi tittade på arga snickaren. Hemma hos ett zombifierat par. Herre gud dom var ju lamslagna av sorg! Och där sprang snickaren fram och tillbaka mellan spikar och gipskivor och försökte lösa problem som låg långt utanför hans begreppsnivå och kompetens.  

Varför skickar man dem till en herrgård på övernattning?  De behövde hjälp och stöd och allt det andra man kan tänkas behöva för att gå vidare efter en förlust av en käresta alltför tidigt.

Nästa gång kanske arga snickaren lagar mat och bakar samt går igenom ekonomin också. Då får vi liksom en all inklusive. Arga snickaren bakar, snickrar och leker terapeut och lyxfällan.  Faaaan vad snyggt det blir till slut! Framför allt tapeterna.

TVI!

Nu har jag betraktat och kommit fram till en slutsats. Vi har börjat få ett nytt språk här i Sverige. Innebörden av alla ord är densamma, men det är liksom lite fiiinare. Det  lite snabba herrejävlarvadjagärbra språket. Som på nivå 2 utvecklas till att det bli fulländade jagärbästihelavärlden språket.

Jag talar om Facebook.

I menyn skriver människor saker som: Lunch med bästa Malin.

Har bäst man som lagat godaste maten.

Hallå? Jag kan inte det språket. Förstår det inte. Vill inte ens lära mig. Nä nu går jag och kramar på min Nalle som heter Lars Norén och skriver saker som:

I love my ungrateful rotten children!