Äntligen äntligen äntligen har långe sonen fått sin diagnos. Aspergers och ADD.

Det tog 19 långa år, ett krachat självförtroende, två föräldrars frustration och många många funderingar.

Han är GLAD. Vi ser framtiden an med tillförsikt. Nu går vi från A till B. Nu jävlarsjävlar ska hans cirklar breddas.

Jag sneglar bara, korta ögonblick, bakåt och tänker att det var rackarns vilken tid det tog. Men nu är det framåt framåt framåt som gäller.

Någon som har erfarenhet av dessa diagnoser? Tar tacksamt emot din syn på saken.