Det är väl egentligen ganska märkligt att vi människor, belevade individer, överlevare, har fobier. Jag har en liten för något stort och en stor för något litet.

Först den lilla; hästar.

Sen den lilla: tandläkare.

Men i dagarna fick jag mina fobier prövade. Nej jag tog inte en ridtur till Folktandvården. Men jag var nödd och tvungen att gå till tandläkaren. Jag hade så infernaliskt ont i hela käken att jag trodde att nu är det bara att dra ut varenda tand på mig.

Gick dit. Började med att säga; jag är en kompetent, ganska normal människa, jag har lön och betalar skatt, men jag gillar inte er! Damerna var mycket förstående. De pratade barnspråk med mig, öppna munnen nu. Det hjälpte och jag ramlade rakt ned i fyraåringsstadiet där jag satt med väskan med mobil och VISAkort och visitkort och full kalender. Kompetens homo sapiens gråter rakt ut, öppnar munnen lite på glänt.

Inga hål! Duktigt. Stilpoäng, 1 - 0 till mig!

Men, infektion i hela käken på grund av idogt gnisslande, spända käkar. Kompetent, spänd människa i sina bästa år har gnisslat så duktigt att hon trasat sönder rötterna och även flyttat på två tänder.

Undersöka. Och kolla, med varsam hand och lenaste röst. Kom tillbaka, vi måste gå ned i käken, det sitter koncentrerat till ett ställe.

Helgen gick, jag såg beach 2010 fladdra förbi, äntligen bikini och ut ur vassen då jag endast kunde få i mig flytande föda. Ont ont ont.

Gråt igen så fort jag kom in, trots att jag sagt att jag skulle låta bli och försöka vara liksom lite mer vuxen den här gången.  Vispade runt i stolen, hann på grund av eget nervöst sammanbrott både kasta nackstödet helt ur led och skära mig i pekfingret på något vasst som satt på sidan. Fick plåster.

Tänk er, de gick ned i epicentrum på mig, mitt i det onda. Jag höll ut. Nu ska jag få en bettskena och jag äter som aldrig förr.

Nästa etapp i mina fobier får baske mig bli en hästritt. Med  rena , vita, bettskeneheliga gnistrande tänder i full galopp!

Jag tror fanimej att jag börjar bli vuxen!

Gnissel och GNÄGG på er!