Vintern är en besynnerlig årstid.

Kallt, och förvisso som i år fylld med snö och is.

Men ger mig torra fnasor i ansiktet och händer som nästan spricker för dom är så torra. Jag är nog inte skapt för dessa breddgrader.

Och har man, som jag alltid har, bråttom, och nyss varit ute, fått lite snö under stövlarna så kan man ramla. Det gjorde jag minsann idag. Det första jag gjorde på jobbet. Inget litet fint gliiid, nä, skrammel och brak. Bråttom hade jag också, skulle "pudra näsan". Ha ha låg där som en liten skalbagge och flabbade, alla kollade ut från sina rum - jepp vi har korridor - modell lång, och jag låg efter min vurpa längst ned.

Dessa mina vänner är en av alla bieffekter av vintern,  Akta er!