Okej, nu har jag kommit en bit på väg, vi har liksom lärt känna varandra. Jag kommer därför att berätta små episoder ur livet som jag inte delger vem som helst och framför allt inte i första taget.

Badhuset

Varje lördag kom vår pappa och hämtade oss, helgppappa som han var. Vi åkte till badhuset. Mina föräldrar blev föräldrar unga, därför var dom efter tre barn och ett antal år som gifta också relativt unga när dom skilde sig. Vi var en brokig skara människor som krånglade oss ur den vita dieselpeugoten ( herregud sån stavning!) framför entren till badhuset långt ut epå landet.

Där var Hellas, pappas kompis som kunde göra största bomben i hela världen, vägde säkert 150 kilo. Där var mina bröder och jag, en och annan kompis till någon av oss, pappa och Hellas och ytterligare någon eller några kompisar till pappa.  

Jag var oftast ensam tjej.

Jag var kanske 8 år när jag i vanlig ordning skyndade mig ut för att i cafeterian efter badet  för att möta någon i sällskapet som man  kunde dela en läsk med. Ni vet i en sån där apparat som såg ut som en frysbox, man stoppade i en peng och fick dra flaskan hela vägen fram till öppningen, nästan som en labyrint.

Den här gången var det helt tomt, ingen att dela läsk med. Alla andra bytte ju om i herrarnas omklädningsrum och det var alltid lika svårt att veta om vi var synkade. Satt där en stund och väntade. Och väntade. Till sist kom tanten i entren ut och sa: men lilla vän, ditt sällskap åkte för länge sen!

Det här var ju innan mobiltelefonens tid. Jag gick ut på den enorma parkeringen och precis i samma stund sladdade bilen in - jag var räddad!

När jag blev insläppt i bilen, redan full av 8 personer säger min pappa: Men vad du ser konstig ut då!

Och jag såg ju konstig ut för jag var nära gråten. Men det var liksom ingen big deal, vi var ju så himla många och en eller annan dotter kan man ju glömma bara så där. Och det må låta konstigt men det är faktiskt en störtskön inställning att ha, och till hjälp emellanåt.

Då ruskade jag av mig det läskiga, sen åkte vi hem och gjorde fattiga riddare.

 

nilla

5 oktober 2009 17:50

Naaaaaw!
Hoppas läsken var god. Och att du fick hela själv.

http://nillalivet.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....