Igår lämnade jag min arbetsintensiva period bakom mig för denna gång. Andas. Naprapat, jag trodde jag bokade tid hos en massör. Ringer dit, under hela samtalet tänker jag att det var ju märkligt att någon svarade med naprapat... när det är massage jag ska få.

I väntrummet tror jag fortfarande att jag ska få massage, att jag beställt tid för det.

Men jagblir varse - jag är helt klar hos en naprapat.

Ny tid på måndag! Att en kropp kan knaka och braka så. Helt otroligt. Det var bara att "åka med" försöka slappna av. Kroppen ville ju egentligen spjärna emot. Urhäftigt.

Jag svidade om i bilen, från klackskor till stövlar. På vägen hem från jobbet kände jag plötsligt- jag måste ut och plocka svamp NU, för det är en fråga om dagar innan svamparna blir äckligt sladdriga på grund av kylan.

Mina stora stövlar är lite för stora, det är skönt.

Stövlar på, min finaste kjol därtill, liten kavaj som kronan på verket. Lufsade ut och hittade massor. Sjöng lite. Ordningen är återställd med andra ord.

Klafsar ut på landsortsvägen i min fina utstyrsel mitt ute i obygden, säker på min självvalda ensamhet.  Där står två andra svampplockare och stirrar på mig!