Alla inlägg under augusti 2009

Av Winner Horse - 5 augusti 2009 22:26

Dröm eller verklighet

Vardag och helg

Svart och vitt

Sol och regnrusk

Motpoler finns det gott om. Jag är en. Mmm en livs levande motpol har ni här.


Tänker så här, nämen vicken gullig familj vi är, vi har haft våra svåra år ( teenagers) men nu verkar det ha vänt. Undrar om vi inte ska ta och åka till Grekland allihop och umgås. Skriver ett sms till barnen om mina tankar och att det vore kul om dom motpresterade lite, en i skolan och en med att mycket mer aktivt söka jobb.


Det går 1 timme och 45 minuter emellan. Sen använder jag mobilen till den ena: jagserattduharätitluuuuuunch!!! Jag kan se i vilken ordning du gjort allt också! För att allting står framme precis som vanligt! Jagvillinteåka till Grekland! Känner mig lite, men bara lite omogen.


1 timme och 50 minuter:

Jaha är du inomhus nu igen!? Hur vore det om du tog alla dina datatimmar och den sammanlagda TVtiden och gjorde något vettigt, SÖK ett jobb!


3 timmar:

Kan du på systemet för jag har så mycket att göra i morgon innan vi sticker?

Jag får se svarar maken. Men det var innan han visste att jag har mens och till och med pms.   FÅR SE???  Exakt Vad får jag se eller du se? blabla blabla blablaaa ( i falsett på slutet).



Hallå!?


Han la på.


Till och med katterna  var  idag skitfula - nä jag bara skojade.




ANNONS
Av Winner Horse - 4 augusti 2009 23:39

Livets dråpligheter, ja jisses.

Många turer har det varit i livet, många tålamodsprövande och på annat vis prövande.

Ack och ock livet är en förbannad prövning.


När man är mitt uppe i det är det inte kul, men en del poänger kan man samla så här många år senare.


Pluggar. Sent i livet. Familj att försörja, rutten ekonomi. Är med i en A-kassa, jobbar sporadiskt, ska stämpla resten. Ett halvt studielån kommer - som sig bör innan sommaren, jippi ungar, vi gör barkbåtar och när vi ändå är på det kan morsan baka lite bröd också. Hur ser cikoria ut förresten, jag kommer att behöva kaffe!


Jag jobbar, jag förtvivlar, jag stämplar, men inga pengar inte. jag ringer och ringer och ringer och sitter i kö och kommer till olika"handläggare" hela tiden.

En del låter väldans unga, tuggade inte Jessika som jag talade med förra gången tuggummi och har Olle-Pelle precis kommit in i målbrottet?

Alla skriver upp att jag ringt, dom b o k f ö r får jag veta,  till slut blir det väl en hel roman på mina samtal.


Sista samatalet, ( tror det var det 411:e)  tjejen, vi kan kalla henne Daisy sa liksom och ba hela tiden. Och typ.

Jag kan typ inte se nåra pengar än på ett tag ba, lessen.


Nu är det så här va att jag får skörbjugg, hela min familj får skörbjugg, jag måste få pengarna NU!


Smatter, smatter, smatter. Daisy frågar: Du stavar du typ skörbjugg som det låter ba?


 Och pengarna kom, men då hade höstens första studielån redan ramlat in typ, liksom, ba!



ANNONS
Av Winner Horse - 3 augusti 2009 19:34

Har haft en snärjig dag. Skogen, kantareller och blåbär. Svettig. Mot playan...


Jag är fröken ensam hemma, detta ska utnyttjas till fullo. Nästan stressande att vara ensam, det måste ske oftare, så slipper jag flänga omkring som en skållad råtta här hemma och runtomkring.


På playan reflekterar jag över just detta- varför kan jag aldrig bara softa. Bot och bättring, stegar med bestämda steg mot cafeterian. Här ska fikas, mycket och länge! Har vagt för mig att det var något med det här fiket men kommer liksom inte ihåg vad....

Handskriven lapp framme vid kassan; Vi tar inte kort tyvärr!


Bajs på dej med tänkte jag säga, för den här fikan var faktiskt början på mitt nya liv buhu. Jag skulle ju börja ta det lugnt. Sitta på en stol bara, sippa kaffe, se blek och intressant ut, rent av kulturell, mina blåbärsfingrar skulle växa ut och bli pianolånga, och det skulle fladdra kring benen, en fotsid kjol ser man på. Kanske skulle jag också meditera där på fiket eller bryta ut i en liten hymn ( nä, nu hejdar jag mig, där går gränsen). Men jag skulle i alla fall vara harmonisk och vacker och ganska rik tror jag. Men det får vi ju aldrig veeeeta eller hur?!!!

Nu tvingar ni mig ju att fortsätta irra runt, aldrig ta det lugnt, men jag sa inte det.


Sedan dess; 3 liter kantareller, stukad fot, bråttom i skogen, träskor, inte så lyckat, utrensing av barnkläder, röja, röja, röja och nu - glass, Ben & Jerry, Cookie Dough, because I am worth it.


Av Winner Horse - 2 augusti 2009 22:48

Hej igen,


jag visste inte att jag kunde vara så rolig. Men det kunde och kan jag. Det strävsamma paret här hemma skrattar ofta och mycket men åt olika saker.

Min man frågar, vad ser du på ? Jag tittar på en massa människor som försöker lösa svåra mord, kommer inte ihåg vad programmet  heter. Tänker, innan jag svarar, är det verkligen en deckare jag tittar på?

- Äsch, bara en kriminalare!


Mannnen tystnar, slår sig på knäna och skrattar bullrigt, tittar du på en  k r i m i n a l a r e?

Det uttrycket har jag inte hört på över 30 år tror jag. Så småskuttar han ut igen och jag hör honom glatt muttra, krimninalare...


Tänk vad jag är rolig ändå!

Av Winner Horse - 2 augusti 2009 22:14

jag kan tala med hästar, närå, men jag har utmanat mig själv idag till den milda grad att jag fortfarande är hög på endorfiner.


Jag paddlade till en ö, nej se paddla går bra, vatten och vågor och kanoter och paddlar och allsköns faror kan susa förbi, inga problem.  

Landsteg på en ö, endast bebodd av sju hästar. Min kompis som var med kan tala med hästar. Jag gick runt som en annan arapapapia på julafton och frågade:

Varför gör den så där nu då?

Varför sliter den av löven på det där sättet?

Om den kommer fram till mig vad vill den?

Hon hade svar på allt. Och när paniken slog till, plötsligt var dom för många runt mig, fladdrade med läpparna på det där viset, sa jag: Vad ska jag göra nu?

Ställ dig där, sa hon och pekade på en fläck bredvid. Svar på allt.


En lufsade efter mig precis hela tiden. Den var liksom lite sällskaplig, lite nyfiken, fast på avstånd, den var inte alls framfusig, och lika plötsligt som paniken kom infann sig känslan av att de där hästarna är nog ganska okej djur ändå. Bara dom slutade fladdra med läpparna.


Jag närmar mig inte titeln kvinnan som kunde  tala med hästar. Mne jag börjar närma mig förståelsen av horsebodylanguage. Så nära var jag att jag såg att den som följde efter mig, punktmarkerade mig, hade långt hår över hovarna. Fint.



Presentation


Välkommen hit till Winnerhorse!

Omröstning

Vilken årstid är din favorit?
 Vinter
 Vår
 Sommar
 Höst

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5
6
7
8
9
10 11 12 13 14 15 16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ winnerhorse med Blogkeen
Följ winnerhorse med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se