Livets dråpligheter, ja jisses.

Många turer har det varit i livet, många tålamodsprövande och på annat vis prövande.

Ack och ock livet är en förbannad prövning.

När man är mitt uppe i det är det inte kul, men en del poänger kan man samla så här många år senare.

Pluggar. Sent i livet. Familj att försörja, rutten ekonomi. Är med i en A-kassa, jobbar sporadiskt, ska stämpla resten. Ett halvt studielån kommer - som sig bör innan sommaren, jippi ungar, vi gör barkbåtar och när vi ändå är på det kan morsan baka lite bröd också. Hur ser cikoria ut förresten, jag kommer att behöva kaffe!

Jag jobbar, jag förtvivlar, jag stämplar, men inga pengar inte. jag ringer och ringer och ringer och sitter i kö och kommer till olika"handläggare" hela tiden.

En del låter väldans unga, tuggade inte Jessika som jag talade med förra gången tuggummi och har Olle-Pelle precis kommit in i målbrottet?

Alla skriver upp att jag ringt, dom b o k f ö r får jag veta,  till slut blir det väl en hel roman på mina samtal.

Sista samatalet, ( tror det var det 411:e)  tjejen, vi kan kalla henne Daisy sa liksom och ba hela tiden. Och typ.

Jag kan typ inte se nåra pengar än på ett tag ba, lessen.

Nu är det så här va att jag får skörbjugg, hela min familj får skörbjugg, jag måste få pengarna NU!

Smatter, smatter, smatter. Daisy frågar: Du stavar du typ skörbjugg som det låter ba?

 Och pengarna kom, men då hade höstens första studielån redan ramlat in typ, liksom, ba!