Efter vår sejour i år är vi åter på hemmaplan. Glada katter, fantastisk ros, och röda tomater som plåster på såren mot att det (semestern) tar slut även i år.

Jag har huset fullt av ljus. Det blev en tur till Liljeholmens stearinljusfabrik, jag var bara tvungen att skriva ut hela ordet, där man kan fynda på riktigt.

Så nu är jag laddad för enn mysig höst.

Vemodiga tankar, nedvarvad och ärlig:

Möjligheten till improvisation är begränsad, är lite vingklippt. Det blir inte den där spontana trippen till Köpenhamn, ingen sista minuten, inte åka dit vägen tar slut och sen hitta på något- på ett tag.

Det begränsar en att vara vuxen, nä, kom inte dragandes med att begränsningarna sätter man minsann själv! Det är inte sant.

Vi tar den sista minuten, vi åker dit v'ägen bär, vi improviserar i alla fall,skiter i våra begränsningar som vi sätter själva, ringer hem till barnen och säger att - men ni kan ju panta flaskor och äta lite makaroner med salt, mamma och pappa improviserar lite.

Ochtill alla torrbollar som skickar räkningar säger vi ungefär: nämen hallå, vi vill typ inte känna oss begränsade, vi improviserar, har åkt bort sörru, kan ni skicka räkningen när vi kommer hem?

MEN, det kommer en tid, en tid när vi är pensionärer minsann! Bäva månde barnen. Och elbolaget med för den delen....