som jag heter här på bloggen - Winnerhorse - är något jag tycker om. Namnet alltså. Hästar är läskiga, dom har stora tänder och fladdriga läppar som alltid fladdrar. Jag har inte knäckt hästnöten!

I morse var det spännande må ni tro. Tre hästar på rymmen, klapprade förbi på grusvägen, jag ut, nyfiken förstås, kollar på avstånd, tre hästar med hovar och allt.

Min kompis försöker få in dem till hagen där de hör hemma, jag följer henne som en skugga.

Vips vänder hästen och kutar in i trädgården, jag blir liksom jagad in. Tar skydd bakom ett träd, funderar först på att hoppa ned i poolen men hann inte.

Så där står jag och säger; nämen vad var det där då hästen? Kom INTE hit, den tittar på mig och vänder tillbaka.

Sånt händer på Gotland.