innan avresa, allt är packat.  Fullspäckad dag på jobbet. Struligt och hungrigt.

Ahhh säger jag och gnider mig i ansiktet och rufsar till min obefintliga frisyr - varför varför ska jag alltid bli så stressad. Det är inte bra!

Jag säger det för att pocka på lite medlidande och för att skruva upp tempot. Arbetsfördelningen är sned innan avfärd, mycket tydligt.

Jag är lite hungrig faktiskt, säger mellersta tonåringen, jag med mullrar store sonen och mannen säger glatt, jag beställer pizza.

men hallå, finns jag, eller är jag bara luft? Tänker jag.

Min lilla, den yngsta, har hört vad jag sagt, tittar på mig medlidande, och säger:

Nej mamma det är inte bra att stressa, det kanske är därför du får mens?

Jag blev genast på bättre humör!