Vår yngsta är vår atlet. Hon med energi och kroppskontroll, bollsinne till och med.

Vår pojkflicka har provat det mesta. Det hjälper inte att hon är bäst, hon vill varken spela innebandy eller hålla på med friidrott.

Men fotboll.

Yngre än alla andra, men stor och stark, dribblar och trixar och gör stora framsteg. Men mentalt är hon inte riktigt där - ännu.

En match sprang hon bara runt och kollade på den andra planen, där en annan match höll på, killarnas, så spännande. Tränaren skrek till henne: Hallå, det är här vi spelar match!

Och så petar hon näsan, då kan man ju inte göra något annat alls. Framför allt inte spela fotboll eller delta i spelet. man petar näsan helt enkelt. Noga.

Hon ser också små små saker på gräset, förmodligen glimmar det till, som ingen annan ser. Det måste ju utforskas.

Men ibland, som i helgen. Fick vi ögonkontakt, jag vinkade och log. Hon fick syn på bollen, fintar, dribblar och håller på, springer över hela planen, nästan förbi målet, men kommer på sig själv och fjuttar in fotbollen med vänsterfoten. Den rullar mycket långsamt... ända in i må!

Hon tittar på mig, som för att kolla- gjorde jag mål- ja det gjorde du mimar jag med hela kroppen. Hon ser mest förvånad ut. Sen glad.

Sicken unge!

 

Baronessan

16 juni 2009 10:56

Det är härligt med dom där små "fotbollsproffsen". Kan plötsligt bli uppslukade av en snigel vid sidan av planen.

http://viskning.blogspot.com

 

susanne

17 juni 2009 07:57

vissa har det .. så är det.. vad underbart att ni fick den ögonkontakten i den stunden... LYCKA :)

http://supermamman.bloggagratis.se

 

Synne

17 juni 2009 22:32

Tjenahopp på dig.
Tänkte bara att jag skulle säga att jgag faktiskt lever.Helt sant.
Har läst ikapp lite hos dig, men du har skrivit masssor så man får ta igen det när man kommer tillbaka hit.

Hoppas det går bra med dig. Att du får en fin torsdag nu. Sen är det visst midsommar säger de som vet. Men inte här. Vi får vänta tills den 23 juni....

Anyway, nu vet du att jag lever iallafall.
Än så länge...
Kramen Synne.

http://nabolandet.blogspot.com

 

Synne

20 juni 2009 18:47

Har jag verkligen inte varit inne hos dig den sen 4 juni?
Då ber jag om ursäkt.
Men ville nog egentligen bara säga att jag hoppas din helg är bra.
Kramen Synne.

http://nabolandet.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....