Ni som följer min blogg vet att jag efter att ha läst Familjens projektledare säger upp sig, gjorde ett litet experimewnt här hemma. Jag plockade inte undan efter någon annan.

Hur det gick? Sådär, för att vara ärlig, helt enkelt sådär ( åt h.....e).

Nej, jag gav inte efter och började plocka. En massa intressanta stilleben tornade upp sig. Bland annat hade vi en lila installation mot den gröna gräsmattan på baksidan, en filt, intressant. och den låg och den låg och den låg, vips vcar den borta- men återfanns nu på framsidan av huset. Som svar på varför den nu hamnat där på framsidan, kom det snabbt: den behövde vädras. ( men den har väl legat där på baksidan i flera dagar?) OK.

Så jag ringde jourhavande ockrare, som är jätteglad över att boken skrevs....En städfirma!

Offert tas nu in. Först ska det grovsaneras, sen ska det städas.

Åhå, så spännande sa ungdomarna ( jag anade att det lyste liksom lite illmarigt, ha, hon ger upp, vi kan grisa på som bara den och någon annan tar rätt på det, jippi).

Schmack sa jag, lång monolog, hög röst, ingen andningspaus, i korta drag lät det så här:

Men nu ska ni inte missuppfatta mig på nåt sätt, vi är fyra personer i det här hushållet som jag anser är kapabla att ta reda på sin egen skit. Dessutom kan ni börja ha en helhetssyn här hemma. Ni vill vara vuxna. Men det har liksom misslyckats. 

Vi är lediga mycket mindre än ni, pappa och jag vill i n t e ägna våra helger åt att städa. Så varsågoda att betala! Vi delar på fakturan.

Ähum, fiollåda gånger 2. men vi SKAAAAAA!

Försent säger jag, munnen som ett streck.

Så nu händer det grejer hemma hos Winnerhorse må ni tro! Fortsättning följer.

Välkommen till mitt eget land- småland. Påsken brukar förknippas med svinkallt hus, inte det här året. Det var varmt. Men det kom dimma, det gör ingenting. Kolla  in bilderna alltså.

Det gör liksom inget att man blir kasslerrutig i ändalykten efter ett tag och att de (stolarna) antagit en lätt grågrön ton, det är så mysigt att bara sitta och gunga lite, läsa en bok eller bara göra ingenting.

Här står jag och diskar, och gör det gärna. Nu har vi rinnande vatten i kranen också, sicken lycka! Kolla utsikten alltså.

Det är något med stigar alltså. Den här vetter från stugan, genom staketet och ut i skogen.

Man blir som en annan människa där nere. Jag blir lugn, en annan familjemedlem blir barnslig, en annan bara glad. Och sämja råder, Lars Norén scener göre sig icke besvär.

I österrike fick jag först syn på en gubbe, sen blev det flera. Jag hängde ut genom hotellfönstret och fåmgade dem på bild. Fina killar/gubbar! Undrar varför de var så uppklädda...

Ganska juste skärpa med tanke på att det är min allra första bild som paparazzifotograf.

En lite yngra variant, skarpare den här gången!

Och hela gänget.

Vårfloden hade inte riktigt börjat, som synes på vattnet. Men det var vi glada för, att snön låg kvar och inte hade smält bort menar jag!

Har lusläst en bok som kommit att förändra utseendet på mitt hem. Nej, inte brodera mera. Inte heller pynta ihjäl dig, glöm boken om städtokiga tanter.

Här snackar vi; familjens projektledare säger upp sig.

I hallen, allas par skor utom mina. Snett till höger, på köksbordet, tre kortlekar, en vattenpipa, tre paket olika tobak till vattenpipan, ros, bär och lakrids. Fem chipspåsar, otaliga glas och ett par tallrikar. Lite längre fram har diskbänken pyntats med två kastruller, två stekpannor, skal av potatis, tre dagars disk, koppar, koppar, koppar och glas och faderullan, fettstänk och Glad Jävla Påsk - ta reda på din egen skit!

Den lilla dottern sa idag- mamma tror du Rent hus kommer hir snart, tanterna som stääädar i rutan!?

Detta är intressant! Ser dom inte? Vill dom inte se, eller börjar dom se när dom kan följa lukten? Vuxna vill dom vara, i alla andra avseenden, hävdar sin rätt till ditt och datt, nu ska dom skolas att bli vuxna på riktigt.

Och jag - jag jobbar på min toleranströskel, det kliar i mig, river och nästan fräter, men NEJ, jag SKA inte!

Igår  morse vaknade jag av fågelkvitter utanför fönster, när jag tittade  ut och hann jag tänka - jisses vad rena rutor jag har.

Tassade ned för trappen och där hade mina kära barn gjort frukost, de hade till och med dukat utomhus i solen. Vi satt och pratade en stund, om deras framtidsplaner - och de båda stora berättade att dom fått sommarjobb! Jag hade gott om tid, ställde mig som hastigast på vågen, nämen ned 5 kilo.

Susade iväg till jobbet, ingen trafik, inte ens några köer. Framåt lunch kom chefen in, satte sig ned i min besöksstol och sa: hrmf, du ska veta att jag uppskattar det du gör. Jag blev helt paff.

Sen fick jag en löneförhöjning på 10.000 Direkt därpå ringde min man och sa: jag hade vägarna förbi, vädret är fint, jag köpte med mig lunch, vi kan sitta en stund utomhus.

Solen värmde skönt och eftermiddagen gick som en dans.

Väl hemma igen hade familjen inte bara lagat middag, de hade städat hela huset också.

Jag gick och lade mig i rentvättade lakan med ett leeende på läpparna.

SEN VAKNADE JAG.

Inte ett dyft av ovanstående är sant, inte en enda rad. Men det var ganska kul att skriva!

När kommer den första annonsen i mataffären:

Garanterat glasfritt kött!

Eller den här:

Produktnamn - Det glasfria valet!

Jag väntar.

När man är liten och halvvuxen vänder man sig till sin mamma för råd och hjälp, hon finns till hands, kommer med råd och ställer upp när det kniper.

Nu har det vänt.

Jag ställer upp, kommer med råd och hjälp, och finns till hands. För min mamma.

Märklig känsla.

                         Ibland krävs det så lite

                                   IDAG

                       Står regnet som spön i backen

                                    MEN

                     När jag tänker på min bloggkompis Susanne, som  

                     berättar att hon precis tvättat sin vinterjacka för

                     att ha den ett tag till så känns det rätt Ok ändå!

                    Allt jag skrev om VÅREN igår tillägnar jag henne

                    och alla andra som bor på nordligare breddgrader än

                    ens mentala hälsa knappt mäktar med.