Äntligen, visionen,   min strävan gav resultat - det blev som jag ville!

Igår hade vi kalas, mellersta dottern blev 17. Grillfest stog på agendan. När jag växte upp blandade vi åldrarna hej vilt, var det kalas så var det. Jag är allergisk mot uppdelade kalas enligt ålder - är det fest så är det! Och en annan allergi är den att ungdomarna tackar för sig efter maten, glufs, glufs, nu drar vi - jag vägrar detta, så blev det inte denna gång. Dom var med hela kvällen!

Maken fixade hela dagen, blir man 17 personer och det är tänkt att alla ska bli mätta så krävs det ju lite planering. Det var kött, korv, potatisgratäng, aioli, tzatziki, tomat och mozarellasallad, couscoussallad och mycket dryck.

17 åringen höll ett tacktal till pappan ( hennes första officiella) och blev glad över sina presenter. Jag lyckades med den hittills omöjliga uppgiften att hitta kläder som hon tyckte om, 2 av tre klänningar fick stämpel OK. Jippi!

Minerna på deltagarna som passerat pensionsåldern borde man ha fotograferat när 17 åringen av sina kompisar både fick snopp pasta och godistrosor!

Festen tog inte slut ens när de handdiskade glasen torkat. Nä vi satt ett tag till och skrattade tillsammans, så befriande och så härligt!  Tack till alla som deltog och på sitt eget unika vis bidrog till en av de bästa födelsedagarna "ever"! Och dottern nickar instämmande.