Hej och hå, det knakar och det brakar, det putar och det stramar. Jag har  flera gånger i mitt liv varit extremt vältränad. men det var ju ett tag sedan  :)

Jag har nu tränat, på gym, i snart en och en halv månad. Det kollektiva hoppandet åt höger har aldrig varit min grej. Jag har provat, men jag hoppade mest åt fel håll och störde därmed ordningen.

Tror att det finns undersökningar som visar att det är en viss sorts människor som varken vill eller kan träna i grupp ( säkert är dom mycket mer osympatiska!). Jag är i alla fall en av dem.

Det är roligt för att man kan mäta resultatet så snabbt. Om man börjar en maskin på pinnhål tre och efter X antal veckor utan problem kan köra på pinnhål fem är det ju belöning på en gång!

Nu har äldste sonen börjat också. Det var lite pirrigt att se hur det skulle falla ut. Det var lite biffen och bananen över det hela, när hans store starke far instruerade. Jag har ju misstänkt det, han är närmare 2 meter och smal som en pinne, men ändå trott att han varit stark, varför? heaven knows. Och sonen provade och stånkade sig fram. Han är helt enkelt oerhört otränad och extremt svag. Men det gör ingenting, framför allt inte honom , han bryr sig inte ett skvatt. Oj det här var jättetungt! (Bara stången). Och det här med träningsvärk, oj, oj oj.

Så kom det, efter tredje träningen; när tror det kommer synas pappa?

Alltså, han bryr sig i alla fall lite.

Tjingeling

 

Baronessan

30 mars 2009 11:29

Jag har lagt ner allt vad träning heter. Får bara en massa problem överallt. Jag tror att alla människor är inte skapta för träning. Några av oss är skapta för skogsluffning enbart. Men det där med skutta i grupp - det ska man inte sluta med för att man gör åt fel håll. När jag gick på liknande skutt så var den största behållningen den person som gjorde helt om hela tiden. Man kunde knappt hålla sig för skratt. Jätteroligt!

http://viskning.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....