Eller är det inte alls sig likt?

Man blir vuxen. Egen bil, radhus, utbildning, råd att köpa stövlar i läder. Man får barn, man är vuxen liksom. men en sak som jag aldrig växer ifrån är f n i s s e t.

Det händer titt som tätt. mest titt eller kanske tätt när jag inte borde. Som ni vet, nu är det jobbe som gäller. Det är roligt som fasen men attans så krävande. Jag är med som expert. Jag har läderstövlar.

Och jag fnissar. När det blir för mycket. Hejdlöst kul, små detaljer, tankar som far iväg, feltolkningar, pretentiösa situationer, press, you name it- jag fnissar. En sån härlig ohejdbar ventil och plötsligt blir alla som människor igen. Men jag försöker verkligen att låta bli.

Fniss på er!