Olika slags trauman i vår familj just nu.  Yngsta dottern med det krulliga håret var tvungen att rita av sig i ren förskräckelse, det heter självterapi- första gången hon var hos frisören. Det var en trevlig frisör FÖR VUXNA. Han pressade ned henne i stolen, slet och for fram, sa till henne-  bort med dina kladdiga fingrar! Så hon ritade monsterfrisörer flera veckor efteråt. Andra gången hade ungen löss, vilket vi kom på först efteråt, mammatrauma och förmodligen snoffsiga frisseriantrauma! Nu ska hon klippa sig i morgon igen.

Trauma för den äldre dotten handlar om att många av hennes förtrogna vänner, alla de där innerliga, nära, polarna har gått och skaffat sig pojkvän. Då- poff- försvinner dom. Ett trauma jag kan förstå. Var det liksom inte mer undrar hon nog rättmätigt. Det vi hade... Var det en språngbräda till det andra, det riktiga livet, eller duger jag inte längre? Svårt.

Mitt eget trauma, jag börjar för första gången ana mig till  vad det är när folk går in i väggen. Det blir en trasselsudd av allt, man vet liksom inte i vilken ände det börjar eller slutar. Men jag säger som jag råkade göra i helgen: alla borde ha lite bondblod i sig, då skulle det inte vara så knussligt...

Jag har bondblod i mig, mycket!

Muuuu! Nä va fan skrev jag GNÄGG ska det ju vara!

 

nilla

27 februari 2009 16:46

Ja, ibland är det för mycket det där livet!
Att ta det lugnt och vara tillsammans brukar var bästa medicinen.
Kram

http://thenilla.bloggagratis.se

 

susanne

28 februari 2009 06:36

skrattar åt ditt bondblod kanske skulle kunna finnas recept fritt??
ang varför vi inte är med i familjen anorlunda.. hm kan vara så att vi inte är så annorlunda.. sett det en gång kul program..
älvdals familjen ja vi är inte fullt så många.. men kanske huset mitt i skogen familjen... hade nog bara handlat om bygg kaos.. sen har vi inte så många barn hemma som dom har i serien... kram

http://supermamman.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....