De flesta besvikelser handlar ju egentligen om förhoppningar. Man skapar sig en bild av något sominte blir som man tänkt sig och blir besviken. Nu håller jag alla tummar för att mina förhoppningar infrias.

Först var det öppet hus på yngsta dotterns skola. Att kolla på deras självporträtt var helt fängslande, jag stannade nog där i trekvart, ialla fall längst av alla föräldrar. Sen gick jag hem och såg ytterligare ett inredningsprogram. Man ska våga sa dom! Jag vågar mycket i mitt liv, åker helikopter, kastar mig utför stup och fattar beslut, men hemma är jag en liten mes. Rent och strikt så jag blir alldeles matt.

Nu ska jag våga. Vi ska göra varsitt självporträtt här hemma, i olja, med mycket färg. Kommer att bli en rejäl färgklick i vardagsrummet som idag går i svart och vitt. Mest går det inte alls för vi har inte så mycket möbler. Håll nu tumamrna inför att jag får min dröm i uppfyllelse, att ingen vägrar menar jag!