Visst tycker jag om att ha det rent och fint omkring mig men just nu kan jag gladeligen konstatera att jag även är anpassningsbar. Vi ska göra om i vårt sovrum. Vägen dit har varit lång och vindlande.............Maken vill ha blått, blå färg finns ju i de flesta nyanser och jag hakade liksom upp mig när han ville ha murrblått. usch. nej det vill jag inte. grågrönblått är fint. nej! Brunt då? frågan kommer från maken när vi står i tapetaffären dessutom. Aldrig i glödhetaste helvete att jag vill ha brunt i sovrummet- som att sova bland inälvor och lera! säger jag.

Men nu har vi börjat. Taket är målat och väggarna förberedda. Madrassen i hallen- perfekt koja ju! och bara att lysa med mobilen i mörkret tyckte ungdomarna inatt. Man vänjer sig. Jag sover i dotterns rum. Maken på soffan. Dottern på den stora bäddmadrassen på golvet. Det kommer att ta lång tid för er att renovera ert rum va? frågade hon entusiastiskt häromdagen. det är mysigt att ha folk och madrasser på för henne ovanliga ställen. Sen behöver jag liksom inte titta så noga, på alla pappersbitar, slipdammet, kortleken som är utspridd, eftersom den ingick i ett korttrick som misslyckades. Så det är bara att gilla läget- bara jag slipper bruna sovrumsväggar!