Min äldsta bror gick ju bort för länge sedan, drygt 20 år har gått. Jag var lika gammal, drygt 20 år när det hände. Med min bror försvann inte bara han själv utan även merparten av hans vänner. Idag träffades vi. Jag såg ett gäng grånade gubbar och undrade- men vad har hänt här typ, och gick fram. Det var hjärtinnerligt gott att se dem igen och jag kom på varför jag blev så förvånad över att just dom hade blivit äldre- min bror är ju för evigt 28 år. Det borde ju dom vara också!

En sorgens dag var när jag själv fyllde 29. Äldre än min bror, min storebror, en mycket märklig känsla. Men idag - bara glädje!

Trala la la la la laaaaaaaaaaaaaaaa!