Nu känner jag igen mig själv. Det har tagit fram tills nu. Alla tar olika lång tid på sig för att varva ned. Jag var hemskt långt uppskruvad och därför har nedåtspiralen kommit ned till noll först nu.

Jag vet, jag har sagt det förut, det är tur att jag blev gift, att jag mötte  en man som står ut med mig. Jag  är som snurresprätt och den där eländiga fågeln arapapapapia på julafton i Kalle Anka när jag är mitt uppe i vardag, jobb, stress och ja ni vet....

 Nu är jag mera som Janne Långben. Cool, inte uppskruvad. Lugn, vill egentligen inte göra någonting. Surfa lite, blogga lite, vila. Äta lite, läsa lite, vila. En fin människa och fru helt enkelt. Detta ska jag påminna min man och mig själv om - om sisådär 2 månader, då är det fullt ös igen.