Träffade en hel samling högskoleelever i en proppfull liten sal idag. Jag höll låda nonstop i drygt en timme, sen var jag helt slut, så vi gick hem.

Ni vet, i ett sammanhang, stort eller litet är det ofta vissa saker eller personer som står ut. Jag hade ett par stycken personer i rummet som stod ut. Pojken som såg ut som om han skulle somna hela tiden. Flickan som såg så himla ointresserad ut och de där två som hade det lilla extra.

I slutet, när den ena som drivit samtalet framåt, puttat när vi fastnat och fångat mig verbalt när jag gjort en luftfärd eller höll på att göra en vurpa, tar han upp mitt visitkort - som jag delat ut till alla och envar.

Han säger: jag förstår att du är en upptagen kvinna, men kan jag få höra av mig?!

Han syftade naturligtvis på att jag verkade ha mycket att göra på jobbet och att han hade en hel massa följdfrågor, det fattade både han och jag. Övriga skrattade så de skrek. Rakt ut. Och jag skulle så gärna ha velat rädda honom, men det var liksom helt kört. Och även om jag höll mig för skratt där och då- för hans skull- så har jag fnissat hela kvällen.

tack alla goa läsare för era fina kommentarer! Nu kommer ett litet förtydligande. Jag följer inte recept när det gäller mat, ej heller när det kommer till beskrivningar av handarbete ( på den tiden det begav sig) däremot följer jag sklaviskt alla bakrecept. Utom mitt matbröd. Det blir lite man tager vad man haver.

För att ta ett exempel.

Jag skulle koka knäck så här års för lääänge sen. Det puttrade och kokade och jag hade i allt som det stod, men det ville sig liksom inte, knäcken som skulle smetas ut på en bricka fastnade - satt behårt fast. Min son och jag försökte hacka med alla möjliga tillhyggen, men det gick inte. Vi fick slänga allt - och ja brickan med!

Nästa år tänkte jag att nu ska jag bli en bättre knäckmamma, med den påföljd att de små knäckformarna radades upp ( glöm brickan, den hade jag ju slängt). Se det gick inte alls!

Min son, som gillar knäck föreslog att vi kanske kunde dricka årets knäck, för det var liksom inget fel på smaken!

Jag har bloggat om det tidigare- att det liksom knyter sig inuti mig inför julen. Jag drömmer vakna mardrömmar av att bli jagad av jingle bells, röd färg och nån tomtefan som luktar svett. Jag får hallucinationer vid blotta tanken på att köpa julklappar. Men OK, julen kommer,typ ungefär vid samma tidpunkt år efter år eller hur,  jag sköter mig, vi firar jul som alla andra. Min make är tapper, jag kanske har tur som inte bara blev utan fortfarande är gift?

Ikväll skulle det pyntas. Ut i förrådet hämta kartongen med alla julsaker i. Krafs och krafs och titta den hääär. Yngsta dottern och maken.

Men vafan! Allt av värde, det som inte var nött och gammalt och trasigt var borta- inte en enda julstake, ingen stjärna, bara ulliga vadärdetförnågotkrusiduller som någon gjort i slöjden. Och en raggsocka  - röd till färgen.

Inte vet jag - maken tittade misstänksamt på mig - du har väl inte? NEJ, jag har INTE slängt allt det som vi köpte förra året. Men visst är det konstigt på något vis? Imorgon ska jag köpa en jättestor och vit julstjärna - om vi har en gigantisk har jag tänkt så räcker det med en enda. Och den kan hänga i förrådet! Nä, jag bara skoja, jag vil lvara gift ett tag till.

Av alla hangups jag har är nog den om tiden den värsta. Jag bara MÅSTE komma i tid. Jag ska försöka formulera min förklaring till varför jag fastnat i det:

Av tid har vi alla lika.

Om jag säger att jag ska komma en viss tid så räknar ju personen eller personerna med det. Den tid jag kommer för sent - alltså deras väntetid - skulle de kunna göra något annat. Alltså, den som kommer för sent stjäl ju den andra människans tid. En tidstjuv.

Dessutom- allt är så tänjbart idag, så å ena sidan och å andra sidan och torde och borde- så det är ganska skönt att sätta en tid och hålla sig till den. Avlutningsvis så tycker jag att den som alltid kommer för sent visar brist på respekt.  

Av ungefär samma anledning tycker jag då och då om att följa recept minutiöst. Ofta tar jag beslut, om jag eller vi gör si eller så så kommer eller kan detta ske, en massa avvägningar dagarna i ända. Beslut, beslut, beslut.

2,5 deciliter mjöl är inte å ena sidan 1 dl å andra sidan 3 deciliter, utan kort och gott 2,5 deciliter. Jag behöver inte ta beslut om att ta 1 dl av viss anledning och väga det mot 3 dl av en annan. Smacka ned 2,5 dl mjöl bara- gör som det står. Rör smeten i 10 minuter, då kan ni ge er på att jag sätter klockan.

Därför är det så himla skönt att följa recept- det är ren terapi.

.. håller än!

Jag har faktiskt inte druckit kaffe idag. Snart kommer väl huvudvärken. jag är hemskt beroende av kaffe.

Annars brukar mina nya liv hålla i en kvart ungefär. Men den här gången kommer det liksom inifrån på nåt sätt, det känns som om jag faktiskt kommer att lägga om mitt liv till en mer hälsosam stil- det behövs.

Nu har jag bestämt mig - jag ska bli en bättre människa alla kategorier. Ta det lugnare, äta bättre och varva ned. Det kom över mig inatt - jag borde ska bytas ut mot jag ska. Så det så.